78 clarluiset var myckel väl uiulerrällad om deii aktionslinje. som rådet löreslagif koiumgeii dagen förut. i)e f()rgripliga yttrandena beklagades och ogillades, och man fiireslog att de horde annnlleras och aholeras genom en akt. Ståndet som helhet eller de särskilda klasserna logo intet ansvar hir vad som sagts. Detta hWl helt och hållet på de enskilda talarna, och om konungen icke ville lata l)lidka sig finge det gå nl (iver dem. I Lindscluilds volnm f(')r tredje klassen framhävdes också, att del salig konungen hirordnat icke vore mot utan fastmera med lag.-* Sedan lantmarskalken sammanfattat voteringsresnllatel konstaterade han. alt då konungens fraga var ställd till samtliga stiinderna, horde SI' konferera med radel och de (ivriga stånden om hnr akten skulle utformas.-- De f(irhittrade motsättningar, som särskilt efter de nya rednktionssammandrahhningarna rådde mellan adeln och de ofrälse, gjorde emellertid hirntsättningarna ytterst små hir ett samarbete i denna (imtåliga fråga, som i sa luig grad angick ståndens hirhallande till den segerrika konnngamaklen. Det låg uppenbarligen i adelns intresse att s(ika samla ständerna till en så långt nuijligl urvattnad, generell hirklaring. De ofrälse å andra sidan kunde icke gärna vara villiga all ge npp de nuijligheter som otvivelaktigt fnnnos att vältra över hnvndparten av ansvarshiirdan på adeln. \'id Sl':s sammanträde den 14 december exploderade denna intressemotsättning i en av Diiranis relaterad drastisk ntväxling av f(irgripliga prolokollsutlalanden mellan lantmarskalken och hondetalmannen. Lantmarskalken redogjorde hir adelns ståndpunkt och hirklarade, att ståndet icke var ansvarigt fiir vad en enskild ledamot yttrat. På samma sätt. menade han. att även i de andra stånden lunnos sådana, som »talat hårt», vilket icke heller ett helt stånd borde få lida hir. Som exempel tillgrep han. att en »finnehonde» .\nnu tydiif’are än i protokolltds korlfatlade version kommer Idndseluälds stånd]nmkt fram i den koneeptupiileekning av klassernas vota som finns som l)ilaga till protokollet. Det heter hiir hl.a.: »— — så att hwadh som eemoth testamentet iilir fiirefjifwet består jiå ingen grundh iitan iilir otroligit och otillhörligit uti sielfwa ordeformerne. och utan fundament uti sielfwa realiteten och hiir derfore annideras — —». iR.\. Ridderskapets och adelns renskrivna protokoll Itl.S'J—S;i hil. 29; jfr R.\P 1082—83. hil. 29: 12.) -2 R.\P 1082 14 12 s. 144 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=