72 koniiiigeii icke skulle fä voliini i regeringen, fcirriin han svurit |)a säväl regeringsformen som all annan lag. Delta yttrande tVnnekade De la (lardie totalt och skyllde det på protokollistens offustand och illvilja. Han ville icke förneka fidem protoeolli. luir detta kunde ha åtminstone något utseende av sanning, men delta vore sa »handgripligt absurt», att han med fullt skiil borde och kunde fiirkasta del. Vidare skidle De la Gardie ha sagt. att stiinderna såviil under fiirmyndareregering som under fullmyndig konung skulle ha jus api)rol)andi et im])rohandi vid ulniimning till de fcirnämsla Ijiiiisterna. Detta IVirklarade drotsen så strida mot allt lian verkat i ord och giirning. att det icke behövde vederläggas. Till sist skulle De la Gardie giiras ansvarig fiir all en viktig slatsriillslig diskussion skulle ha uteslutits ur protokollet. Detta fiirnekade han helt och hållet och hänvisade f.ö. till alt värden om protokollen icke tillhört hans kanslersiimhete utan till rikskanslirådens. Förklaringen avslutades med en lamentation över all han Ijiinat så olyckligt, att han skidle vedergällas med sadana misstankar. Uppläsningen fiiranledde inga yttranden i SU. och Lindschiild tog med sig förklaringen upp till konungen igen."’ Sedan läsningen av 1672 års protokoll avslutats, aktualiserades atcr svårigheterna för l(i64. då borgerskapel allt jämt icke kunde fiirete nagra protokoll för delta år. På sedvanligt sätt vände man sig till konungen fiir alt få direktiv. Denne förklarade sig nu tillfreds med den protokollsgenomgång, som var klar. Han befallde, att SI' skulle sammantriida infiir honom fiiljande morgon, och krävde (iverläggningar om hur han skulle få salisfaklion fiir liirgripelserna i protokollen. ItA. Skrivelser till Karl XI från Magnus llabriel De la (lardie 1()8‘2 10 l‘i. De la (lardie, som i enlighet med konungens befallning U|)])ehöll sig ]iå \'enngarn. erinrade i sin skrivelse till konungen om hur denne lovat att notifieera honom om vad som på riksdagen kunde föredragas till hans »gravation . Han hade nu förnummit, att man ville heskvlla honom för att ha talat ofiirsvarligt i senaten för 22 är sedan. De la (lardie tillbakavisade beskyllningarna med stor förtrytelse, anhöll om konungens beskydd mot förföljelserna oeh att. om så behövdes, hans i en siirskild bifogad skrift gjorda förklaring måtte uppläsas inför Stiinderna. Det iir denna förklaring, som kungen skiekat med l.indsohöld till ST.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=