6 i hänsytluini^ som i l(i93 ars teslamenfe iföres pä kullkastautlel av Karl (iiistavs lesfamente/^ Rakt pa sak behandlas denna händelse i artikel 4. l*]nligl denna skall förmyndarstyrelsen utövas av änkedrottningen och fem kungliga rad. vilka konungen förhehäller sig alt senare siirskilt utnämna. I nder direkt åberopande av vad som skedde efter Karl (iustavs död fogas härtill i stränga ordalag ett kategoriskt ftirhnd mot att g(")ra nagon som helst ändring i konungens förordning eller att utse nagon annan till förmyndare än den konungen ntnämnt. Om nagon i tal eller gärning handlade häremot, sknlle han genast ställas till svars och straffas såsom den som övertriitt konungens hud och scikt skada rikets välstånd och säkerhet.'"’ Stiindernas befattning med detta testamente blev än mer snminarisk än med det föregående.^’ 1 den allmiinna propositionen till KUtö ars riksdag, vars f()rsta punkt ägnats det kungliga diidsfallet. heriirdes ieke testamentsfcirändringen. Däremot togs den med i ständernas svar pa j)ro- ))ositionen. Da detta svar skulle behandlas på riddarhuset den 12 november, hade niimligen lantmarskalken ett meddelande att lämna ståndet. Tillsammans med de tre andra talmännen hade han blivit kallad till konungen, som förklarat alt han på grund av drottningens död hade ändrat 1682 ars testamente. Ett hirseglat exemplar av det nya testamentet hade (iverlämnals till varje stand att ersätta det gamla, som skulle återlämnas. Därjämte var det konungens vilja, att »samma mening», som stod om testamentet i riksdagsbeslutet 1(180 skulle intagas i arets riksdagsheslut. Härmed asyftades uppenbarligen de i mycket ärs ti'slanu'iile; .Sliernman Htll), .‘1, s. 2107. Sliernnian Hdl), d. s. 2111.: I ttii ilonno W:ir Förordning l)ör ingen iinder.slå sig någon den ringste iindring att gicira och företaga / eller ock andre Fersohner alt wällja / än dhe som Wij hire Oss nådigsl låta behaga att nihnämna soin lillförende Iwiirt emot Wår .Sahl. Herr Faders giorde I'örordning finnes skedt wara / |)ä det Wår willje och icke någon annans må hlifNva fölgd och fullgiord. .Skulle någon drista sig diireniot något tala eller giöra / så skall den straxt sliillas diirföre til Swars och anklagas och straffas såsom Wåre huds öfwertriidare . och såsom den d;ir Riiksens wiihlstånd och siikerhet tiincker att skada och hindra. — — Se G. .lonasson. Karl Xll och hans rådgivare (10601. s. 0 f. R.\P 1606 12 11, s. 21.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=