RB 13

62 (lot f'tWjaiide dai^ alorkoin riirde de.s.sas enda väsentliga erinran just samma iräga, nämligen att ständerna skulle förhehälla sig att fa del av eventual förordningen.^” 1 svaret till konungen har ocksä löftet att hålla en sådan fiirordning kompletterats med en begäran, att ständerna skulle få avge sitt betänkande, men i konungens approbation den 10 deeember 1680 bar denna reservation karakteristiskt nog utgått.^” Då Karl XI 1682 upprättade ett testamente, kunde ban alltså med full rätt åberopa ständernas framställning i saken. Fragan miiler nu tidigast i rådsprotokollet den 29 november. Bengt Oxenstierna anmälde denna dag. alt konungen låtit förlatta en regeringsform oeb hänvisade härvid till ständernas påminnelser vid ftiregående riksdag. Regeringsformen upplästes i sin helhet av kanslirådet Lindsebiild. Därefter upptogs frågan om ständernas medverkan. Konungen hade nämligen begärt rådets betänkande om bur testamentet skulle kommuniceras dessa. Härpå svarades emellertid kort och gott. alt konungen kunde befalla rådet alt gå ned till ständerna och meddela dem Kungl. Maj:ts nådiga vilja.^' I överenssliimmelse härmed inställde sig också radet den 4 deeember bos SF av alla fyra stånden och meddelade, att eftersom ständerna vid förra riksdagen begärt en eventualförordning. hade konungen villfarit denna begäran. Han »fiirmodade». att stänH.\P 1()80 10 12. s. 241. « R.VP 1080 Bil. 84 s. 877: — Och .såsom l''.K.M:t visserligen det stadgandes och förordnandes varder, som lerer lemla till rijksens och dess undersåtares vellferdh och siickerheet nn och i tillkommande tijder. så erhiude vij oss detta P.K.M:tz nådigste hehagh icke alenast medh skyldigst devotion och vyrdnad eemothtaga, utan och som cen lagh vij och våre effterkommaiule att ohrotzligen hålla och maintenera. förmodandes att E.K.M:t heröfver dess trogne undersåtares af Rijksens Stender underdånige och trogne hetiinkiande uti nåder höra ville och vårt vellnieente inrådandc medh all kongl. ynnest och nåde omfattar; — — Ehrhiudandes dhe sig / at hwad Wij i så måtto förordnandes warde til Rijkzens och Wåre I ndersåtares Wälfärd och Siikerheet nu och i tilkommande tijder / sådant icke allenast med skyldigst Devotion och wyrdnad emoot taga; Uthan och för sig och dheras hifterkommande som en Lagh ohrotzligen hålla och maintinera, som sådant alt vthi dheras här öfwer Oss lefwererade vnderdånigste skrifftelige Declaration vthförligare infiirdt iir: — — R.\. Svanhielm 1Ö82 29 11. .\j)])rohationen. Stiernman Rdh, 2. s. 1874: —

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=