58 enligt Duranis releraf — prisade rikets lyeksaligliet att äga »en tapper, klok oeh liu’siktig Konung, en av alla dygder bekrönt Drottning, oeh därhos livsarvingar n/r/n.sv/ne .se.rn.s». Han 1'ranihöll. hnr ständerna alltid tidigare varit angeliigna att för alla eveidnaliteter ntse Ironiöljare. hiinvisade till den nnge prinsen och den iinga prinsessan oeh äheropade 1()()4 oeh 1(V27 ars tronföljdsheslnt. Hans begäran t)ni siandens särskilda betänkande besvarades omgående ined de lyra tahnännens taek. samtycke och välsignelse.-*’ Den 2 december 1082 kom frågan npp i plenum pa riddarhnset. I sin fiiredragning gick lantmarskalken icke alls in på de gällande successionshestämmelseriia för den pfalziska ätten. Han underriiltade adeln, att radet i SU föreslagit, att lö04 och lö27 års arvfiireningar skulle förnyas och stadfästas genom beslut av riksdagen. Detta skulle lända till konungens trygghet och undersalarnas bästa och säkerhet samt vore. uppgav hau. i enlighet med lagen och säkerställde åt de kungliga arvingarna den rätt som genom tidigare beslut tillkom dem. Lantmarskalken imderstiåik. att fragau väckts av radet ])a eget bevåg meu »med beröm» upptagits i .SL. Här hade emellertid även den meningen framhirts. att l)eslutet skulle fattas utan hänvisning till tidigare arvhireningar. Det meddelades, att § 1 i 1027 års riksdagsbeslut, vilken upi)lästes. tilläde de kungliga arvingarna »promiscue succession» och att vad som skett efter 1IV27 icke heriirdes i förslaget. Härefter uppstod en diskussion om lämpligheten att hänvisa till tidigare arvhheningar. Per Sparre varnade för att sådan hänvisning kunde leda till »ahsurditeter» och förordade ett enkelt beslut om successionsrält för den kungliga familjens såväl manliga som kvinnliga arvingar. Utgången blev emellertid, att det skulle luinskjutas till konuugen. om tidigare beslut skulle åberopas eller ieke.'’” Meniugsskiljaktigheterna om hänvisuingen till de äldre arvfiu'- eniugarna ha icke varit av endast formell natur utan ha äveu haft stierna ludl siu oration, där han -® .Svanhielni. .Sl l* 1082 28 11 Ijfr ovan n. l.'P; Duranis s. 07 i'. R.\P 1082 2 12. s. 131 f. Peer Sparre: Vij höra [liafva] dlien vördnad [för] vår Konung, at vij oij beropa oss ])å förra besluter, livaraf kanskie al)snrditetcr kunde falla, ntban villioni simplicilcr blifva vedh Kongl. fainilien. så manliga som (jvinliga arfvingar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=