56 Del lag under dessa l(")rhallanden i lulleii. all Ironlciljdsl'ragan skulle kuuna koiuiua upp till behandling vid riksdagen. Tegners tal kunde ju också uppfattas som en invit till tronföljdens utsträckning. De kungliga propositionerna syntes emellertid varken direkt eller indirekt ge möjligheter till att beriira denna fraga. och del slod därför i vida fältet i vilken form den skulle akluahseras. Närmaste anledningen att tronföljdsfrågan togs upp syues emellertid ha varit farhågor, att exdroltning Kristinas anspråk skulle kunna akluahseras i ett läge. där möjligen manlig avkomling efter Karl X (luslav saknades. Den 27 november tillkännagav niimligen konungen för rådet, att Kristina, trots att bon ItiöO måst »giva en stark skrift från sig», fciregående år skrivit till sin guverluir och IVirklaral. all hennes resignation varit endast villkorlig. Konungen begiirde därfiir rådets betänkande, hur man lämpligen skulle kuuna fa ständerna att anvo underkänna Kristinas anspråk. b]tt birscik av (luslav De la (lardie och (löran (lyllenstierna att jäva sig på grund av reduklionslvist med drottning Kristina avvisades av Hengl Oxenstierna med fiirklaringen. alt rådets tillkännagivande endast vore till rådets information och alt saken skulle hallas sekret. Därefter började man gå igenom äldre stalsakter som kunde l)elysa fragan. Btirjan gjordes med »1545 års beslut i Varberg». varmed torde avses ir>rbindelsebrevel 18 11 1348 angaende tronföljdens ordnande efter Magnus Eriksson.-^ \hdare lästes 1544 års arvförening, (lustav ^’asas testamente. 1604 ars arvbirening. 1627 års tronföljdsbesluf. Karl (lustavs arvfursteförsiikran 1650. Kristinas abdikationsskrifl 1654 samt akterna angående Kristinas tillbakavisade ansi)råk 1660. 1'd'ler genomgången förklarade .lohan Stenbock saken vara sa klar. att om kungen ville att en akt skulle utfärdas, så torde sa\;il ban som de övriga gärna skriva under. Den åberopade skrivelsen från Kristina efterlystes, men Hengl Oxenstierna kimde endast referera dess lydelse. Förslag att Olivekrans skulle avfordras brevet bemöttes med förklaringen, all kungen icke gärna ville vidtaga några sådana åtgärder. Bengt Oxenstierna ansåg det bäst. att konungens namn icke -•> D.s ;U46.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=