46 lon inledda debatten ägt rinn, uppvaktades konungen ined stiindernas svar i slämningsfrågan. Det var vid detta lilllälle Karl XI Irainställde de Irägor oin regeringstorinen och rädels stiillning, som ledde lill den kiinda ständerdeklaralionen den 10 december 16«0.'‘ Som en löljd av ITirklaringen om regeringsformens ogiltighel tillfogade ständerna utiiver de direkta svaren på konungens frågor en anhållan all denne fin- alla eventualiteter måtte låta uppriilla ett testamente, ^’id diskussionen om detta tillägg på riddarhusel aktualiserades naturligt nog åler Karl Gustavs testamente. Hans Waehtmeister krävde ständernas garanti för det nya testamentet, så att delta icke skulle dela det fiirras (kie. Och även lantmarskalken (’das hdeming erinrade om att sådana kungliga fiirordningar i forna lider blivit kullkastade samt tillfogade malickisl: »av vad orsak vet man intet».*- l liiver denna mångtydiga insinuation fiirekommer ingen antydan om planer på något ansvarsutkrävande. Meningsutbytena på riksdagen 1680 om Karl (iuslavs testamente torde trots Lichlons och (’das Flemings insinuationer knappast kunna tolkas så, att någon räfsteaktion planerades. Hegeringsformens ogiltigfiirklaring krävde oundgängligen, att någon disposition träffades, för den händelse att konungen rycktes bort. Frågan om ett nytt kungligt testamente kunde icke undgå att viicka tankarna på det närmast ftiregåendes iide. Ciarantifrågan måste därigenom aktualiseras, men denna fråga kom att lämnas i arv till nästa riksmöte. " R.\P IGcSO 8 l‘J s. 220 f. .St-indcrdoklnrationen: s. ,‘574 f'.: .\p])r(>l)alioni'n: .Stierninan Hdl) 2. s. 1873. Se närmare liäroin. I.. Thanner, 1(180 års stalsrätlsförklarini* (Hisloriskl arkiv. 11) (lOGli samt förf:s ree. i Slalsvetenskaplif» tidskrift 10G3. 1- R.\P 1G80 9 12 s. 235 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=