44 Det gällde regeringstorniens bud, alt förmyndarna skidle regera med räds rade, och hnr detta tillämpats i praktiken. Behandlingen av denna tvist kunde svårligen undgå all leda tankarna (iver till konungens och rådets aktuella inbördes ställning. På knngatroget håll har man haft blicken öppen fiir att ett ställningstagande i stämningsfrågan skidle kunna få konsekven ser även i denna riktning. Redan på ett myckel tidigt stadium i diskussionen sökte Hans Wachtmeisler få fastslaget skillnaden i delta avseende mellan fnllmyndig konung och förmyndarregering. »Till sin information» begärde han att få veta. om regeringen styrt som en fnllmyndig konung, så alt den visserligen hört rådet, men diirefter gjort vad den själv behagat, eller om besluten fattats genom votering i rådel. Frågan befanns »mycket essentiell» och dryftades länge, dock utan all diskussionen gav något bestämt svar.® Då adeln fiiljande dag efter långdragiia diskussioner och hiirande såväl av de kvarlevande fiirmyndarna som rådet till sist kunde sanda sig kring ett i Sekrela utskottet utarbetat skriftligt svar i stämningsfrågan, kom testamentsfrågan att beriiras i en avshdande debatt. Kn av konungens närmaste fiirlrogna och handgångua män Robert Lichlou. som inställde sig ])å riddarhuset fiirst under överläggningarnas slidskede. begagnadi* tillfällel alt väcka en mera generell och vittsyftaude diskussion om innebörden av^ att styra med råds råde. Han ställde frågan: Om kungen gjorde uagol utan råds råde, skidle det då vara ogiltigt och kunna kullkastas av ständerna? Som exempel anfiirde han Salig kungens testamente. Delta hade kullkastats strax efter kungens död, (jch han hade varit en fullmyndig konung. Så skulle även kunna ske med det som gjordes av den nya kungen, om ständerna icke i tid togo upp saken och fiirebyggde del. »Och vem fanen kan sitta säker, om konungar äro del underkastade?» Detta tydligen helt oväntade inlägg av Lichton uthiste enligt sekreteraren »ålskillige discurser i vädret emot varandra». Som huvudlalare mot Lichton uppträdde emellertid omsider Hans Wachtmeisler, vilken anmärkningsvärt m^g myckel lieslämt försvarade testamentets underkännande lööO. * H.\P 1(580 15 12 .s. 209 f. K. Blenidahl, Förmyndarriifstens hiivudsketle (190;5|. s. 131 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=