247 stand iiihäiulats, fick arkivsekreteraren Sven Lejonmark göra iitdrag nr rädsprotokoll från 1630-talet fram till 1680, som kunde anses anstötliga. l']tt stort ntskolt, bestående av 12 representanter för vart och ett av de fyra stånden, uppvaktade rådet med uppläsning av protokollsutdragen och förslag till en slånderskrivelse i saken. Rådet bercimdes luirvid för alt senare ha bättrat sig i sak, och det förklarades, att det bara var frågan om att annullera protokollen f()r all fiirekomma allt missförstånd nu och i framtiden. Rådets svar innebar en fidlständig underkastelse och anslutning till aktionen. På grundval av skrivelser frän rådet och ständerna lät konungen utarbeta en särskild akt. Denna akt blev emellertid uppriven efter en supplik av Bengt Oxenstierna. Med bifall till denna gav näniligen kungen order om alt såväl akten som ständerskrivelsen sknile ändras, så att ett anstötligt yttrande av O.xenstierna om att radet sknile ha icke endast konsultativt utan även decisivt votum uteslöts. Den 14 mars undertecknades den ändrade akten, och dagen därpå f(')ljde i en särskild akt konungens approbation. Kassationsaktionen har från sitt första upphov fram till de utfärdade akterna genomgått en avsevärd utveckling. Den synes från bcirjan ha varit föga planmässigt inriktad. Bland senare utmönstrade passager finnas åtskilliga, som bara mera allmänt sett tyckas ha betraktats som fiirargelseväckande. Efter hand märks emellertid en allt klarare inriktning på konstitutionella frågor. Det som påtalas gäller uttalanden i frågor, som voro välkända och även avgjorda genom de tidigare ständerförklaringarna 1680 och 1682: om rådets ställning, om regeringsformen och om lagstiftningsmakten. .Vila dessa idtalanden och överhuvud alla uttalanden, som på något sätt riktade sig mot konungens rätt och myndighet var helst de än funnos, förklarades förkastliga och kraftlösa. Den som i framtiden fiirde sådant tal skulle anses som otrogen och skyldig till crimen la\sie majestatis. De som varit delaktiga i de förda diskurserna benådades, men under den idtryckliga förutsättningen, att de ocb deras arvingar alltid ställde sig som trogna och vördsamma undersåtar. Statsrätlsligt sett innebar 1689 års kassationsakt en ännu mera
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=