245 riirklaras i akleii lV')r olroj^iia. Eii av kt)!!!!!!^^'!! under överliiggiiiiigarna gjord hänvisning Ull Norrköpings hesliil visar, att han menade, all ansvaret skulle ha saunna omfallning som enligt detta. Härigenom hotade testamentsakten dem som kunde lallas oeksa med ett vanlrejdsslrart'. som kunde äterverka även på nästa generation. Om man sammanratlar aktionens resultat, sådana de komma till uttryck i testamentsakten. kan man konstatera tciljande. bäirst och främst tillgodosågs garantin f(")r det nya testamentet, rtan att stiinderna som helhet drabbades, Uirdiimdes i skarpa ordalag behandlingen av Karl X (uistavs testamente, (jver en pa grund av aktcais diffusa formuleringar mycket svårhestiimd imm vidstriickt krets luWls ett latent ansvarshot svävande, som vid behov kunde aktualiseras. Som extra vinst inhiistades en tran sambandet med testamentet helt frigjord generell fiirklaring. alt var och en som ])a något sätt i framtiden djärvdes kritisera kouungiMi eller hans handlingar, skulle betraktas och behandlas som otrogen. lielysande IVir aktionens syfte, sådant del blev helast genom akten, är den enda riittegång som inleddes i samband med aktionen. Denna gällde (’.las Rålamh. teslamentsomshirtarnas talesman framliir andra vid KiöO års riks<lagar. Rålamh hade utan tviv(‘l sjiilv Iramkallat riittegången genom att på ett tidigt stadium inge en supplik med begäran att fa Uirklara sig. Karl XI resolverade då. att han skulle få giira detta infö)!' domstol. Stämningen till .Svea hovriilt Uir majestiitshrott gick ut på att Rålamh med svara tillvittäser hannat Herrans .Smorde den store konungen Karl (lustav. .Sedan situationen klarnat och testamentsakten utfiirdals. har Halaml) slagit till rtårätt och hegiirt nad. Kungen gav omedelbart nåd. och proci'ssen lad(‘s ned. Rålamh menade, alt hovriillens ledamiåer på grund av de argument han privat bearbetat dem nu‘d. latt klart tiir sig. att det inte skulle hli så liitt att fiilla houom. I sjiilva verket iir <let inte svårt att finna helt andra motiv tor kungens benådning. Det kan inte ha varit ])olitiskt opportunt att liilla Rålamh och pa så sätt göra honom till ensam syndabock. Det skulle viisentligen ha minskat testamentsaktens effekt och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=