230 På grund av saminankupplingen kunde Ciyllenborgs l)er;iflelse icke expedieras ufaii att Lejonmarks relation indrogs. Detta skedde i radet den 11 november 1097 i niirvaro av konungen, änkedrottningen och de (ivriga förmyndarna.'- Piper IViredrog nu några delar av (iyllenborgs berättelse, men man beslöt att skjuta uj)p behandlingen till eftermiddagen eller någon lägligare lid. Därefter övergick man till Lejonmarks relation. Sedan Nils (iyldenstolpe erinrat om de bändelser oeb beslut vid 1089 års riksdag, som voro anleduingeu till att relationeu uppsatts, fciredrogos bandlingarna av Piper. Det visade sig nu. att Lejonmarks relation var ett bett järn. som mycket väl lämpade sig fcir oeb kunde utnyttjas som stridsmedel i de aktuella politiska motsältningarua. Skärmylslingen biirjade med ett till synes oskyldigt inlägg av Wrede. \’id ett av allegal(*n till uttalandena om rådets ställning som mediatorer. ett extrakt ur rädsprotokollet den ä oktober 1000, frågade han niimligen, om icke namnen på de da närvarande råden voro utsatta. Piper upplyste, att namnen icke funnos med i extraklet. Om det egentliga syftet med Wredes fråga kan ieke gärna någon tvekan rada. liland de nämnda dag i radet luirvarande fanns även liengt Oxenstierna.''' Kanslipresidenten intog också genast fiirsvarsposilion. Till sitt skydd åberoj>ade han den generella bestämmelsen i kassationsakten f(')r alla råden, att dessa saker aldrig mera skulle påtalas. Vidare gjorde han emellertid gällande, att Karl XI 1089 befallt, att alla passager som inf(')rts efter Bengt O.xenstiernas inlägg skulle helt oeb hållet uttagas, oeb åberopade att konungen genom riyldenstol])e meddelat både honomsjälv oeb SI' detta. Påståendet inneljar en grov generalisering av den utmiinsiring av Bengt Oxenstiernas yttrande om rådets votum consultativum. som konungen ålagt SI' att företaga 1089. (iyldenstolpe intygade emellertid, att han efterkommit vad konungen i detta avseende befallt honom. Änkedrottningen ingrep också till Oxenstiernas hjälp. Xär ■- R.\. RI> 1697 11'11 (Bt'r}>enluclm; vol. 94) Tryckt HSH ‘JS. s. 297 f. G. Wittrock, Carl X Gustafs testanicnto, s. 207. .Se ovan s. 177.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=