213 M;ij:ls .lura Majeslalis, lu)gre än nä^n)n voro av rådsedeu lorpliklade alt styrka Kungl. Maj:ts rätt.-’’ IM-otokollen Iran den 4 januari och den 0 oktober 1(181 styrka ej,HMilIigen endast, alt rädet i olika omgängar godkänt denna skrivelse. Okloherprotokollet älerger dessutom en delvis upprörd del)all, diir 1'rainföralll ('.las Hälanil) uppträdde oeh i princip hiivdade, att ständerlorklaringen varit onödig, därför att saken »sedan hedenhös» varit fullt klar och icke behövt förklaras.-" Stiinderförklaringen den 10 december 1080 hade som svar pä konungens frägor idfärdals av de fyra stånden och ä deras vägnar undertecknats av lalmiinnen. Den hade samma dag bekräftats genom en av konungen utställd approbation och för evärdelig lid förklarats för lag och laga stadga pä grund av konungens uttryckligen åberopade makt all med riksens ständer g(')ra ny lag och tolka gammal. Rådet hade ieke hörts. Akterna hade tillkommit efter den egentliga riksdagens slut och ha sålunda icke kunnat beaktas i det redan den 22 noveml)er 1080 av råd och ständer undertecknade riksdagsbeslutet. Något av rådet off'entli<it uttryckt gillande av stiinderfiirklaringen förelåg icke. 1 sjiilva verket hade ju diskussionen i rådet ännu från slutet av december 1080 kunnat lämna material vid den företagna jakten efter förgripliga yttranden och meningar. Det var först genom kassationsakten, som rådets av konungen under 1081 framtvingade uttryckliga anslutning till de genom förklaringen och approbationen den 10 december 1()80 fällda statsrättsliga avgörandena formligen inryckts i en offentlig statsakl. Den av rad och ständer utfärdade och in corpore undertecknade kassationsakten 1080 utgjorde både reellt och formellt ett fullsländigare och säkrare stöd för den av enväldet hävdade stalsrättsliga tolkningen av rådets ställning än 1080 års ständerdeklaration. Sedan aklen sålunda i)å det mest bindande sätt fastslagit det faktiska statsrättsliga läget ifråga om rådets ställning, fortsätter den all utveckla det redan under utskottets förberedelsearbete framträdande huvudtemat fön' aktionens motiv. Hist. Miirkv. 4. s. 1‘).3 f. -" ItA, Rådsprolokoll UkSl (I.illieflychO 4 I. (VlO.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=