210 De kunde tiiinas, som ieke voro riklii^t underrättade oeh kanske hyste orätta tankar härom. De borde betagas dessa tankar och läras alt rätt förstå sin skyldighet mot konungen.'*^ Oeh da bcinderna informerades om saken den 6 mars, hette det, att det fanns i protokollen många anstötliga tal mot konungens luighel som med tiden kunde förorsaka »nägon irring» och alt det var nödvändigt alt skaffa sådana protokoll ur viigen till att stadfiista Kungl. ålajds höghet.’^ Emellertid hade man icke kunnat undgå att mycket tidigt under diskussionerna draga in den synpunkten, att de politiska eller statsriitIsliga tvistefrågor, som de påtalade fcirgripligheterna angingo, i sak för länge sedan voro avgjorda. Redan den 20 februari anmärkte lantmarskalken, sedan han konstaterat, hur sadanl i senaten fört tal gått Kungl. Maj:ts luighet f(')r när: »fast de av rådet hava ändrat sig». Aktionens huvudmotståndare i SU Per Sparre ankncit genast till detta. Da alla de påtalade saker som diskuterats redan voro rättade, så att det nu endast gällde, hur protokollen skulle aboleras, föreslog han. att detta skulle ske i tysthet. Mot detta fVirsök att ominletgiira en offentlig aktion ingrej)0 emellertid omedelbart lantmarskalken och Eovisin. Eantmarskalken framhöll, att det fanns protokoll som voro senare än ändringen, och Lovisin påpekade, att diskussionerna i dessa just gällt det som ständerna beslutat 1680.-** Hiirmed syftade man uppenbarligen på de diskussioner som förts i rådet just med anledning av ständerliirklaringen av den 10 december 1680. Något senare, då det första projektet till ständerskrivelse behandlades i SU den (> mars. indrogs också i debatten den skrivelse, i vilken rådet på konungens begäran tog klart avstånd från de i Särskilt betecknande är ett lantmarskalkens yttrande den 28 februari: »Hr Landt Marsk: Deth wij nu giöre, ;ir till att giöra een Harinonie emellan Konungen och Vndersåtarne, det är Nödigt, at hwar A ndersåtare welh sin .Skyldigheet och Kånuugens inacht. Det kunna wara dlie, som kunna hafwa een ocli annan tanka om Känungens mactit, annorledes iin sigh biir. oit» mena sigh hafwa rätt. hwarföre är detta myckit nödigt.» H.SH 28, s. 271. HSH 28, s. 27.). 20 HSH 28, s. 204 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=