208 Tanken pa en sådan Ijerältelse frainlriider tidigast i SU:s protokoll den 6 mars. Prästerna hade da iöreslagit, att man skidle låta komplettera stiindernas skrivelse med prolokollsexlrakten och lata Kungl. Maj:t avgiira, omdessa sknlle piiblieeras eller ej. Lantmarskalken avvisade detta såsom alltför vidlyftigt men uttalade samtidigt en förmodan, att konungen för eftervärldens skidl torde lata göra en deduktion i saken, så att envar hiidanefter skulle kunna se. vad som var rätt och riktigt i dessa ting. Tanken har icke beaktats i del första projektet men har tagits upp i version 1 av’ ständerskrivelsen. Här begära ständerna, att konungen för att alla måtte veta vari anstötligheterna hestodo och taga sig i akt iör dem skulle låta hirfatta en idfiirlig berättelse såväl härom som om vad mera som hänt under konungens egen regering och minderarigheten. Framställningen, som i denna form upptogs i akten, syftar alltså icke endast till en redogiirelse lT)r kassationsaktionen utan därutöver till en allmän redogiirelse fiir vad som hänt under Karl Xlrs tid. Det är icke gärna tänkbart, alt denna formulering gjorts ulan kännedom omoch tanke på Gyllenborgs ])lanerade berättelse. I ajiprohalionen, där ständernas begäran tilhmitesgicks. har i varje fall en klar och tydlig sammankoppling gjorts. Konungen har här begagnat ständernas hemställan till att direkt knyta an till det för Gyllenborgs berättelse uppgjorda stora proi)agandatemat, som i koncis sammanfallning utvecklas vid denna punkt i approbalionen. Den utlovade redogörelsen skulle sålunda icke begränsas till de närmast ])åtalade, genom kassationsakten aktualiserade förgripliga idtalandena mot konungens makt och höghet. Den skulle vidgas däruhiver till en omfattande och allmän vidräkning med fiirmyndarregeringens fördärvliga politik, som framfiiralll tillfogat drätseln så svåra skador. Adelsregimens egennytla och in- »Wij wole också u[)[)ä .Stäiidcrncs umlerdånigo hcgiäran wara bet:inckte |)å af låta ecn uthförlig l>cräUelse författa så liiiroin / som öfwer det ' som oiliest uti Wår Miiulorålirighoet kan wara förolupit —3. (Stiermiian Rdl), 3, s. 2()()‘2.) Formuleringen kan syfta såviil jiå en för de båda temana gemensam berättelse som ])å en beriiftelse för varje. (Detsamma giiller forimdoringen i akten.i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=