8 en lang inledning oni Karl Gustavs död ocdi begravning samt Iredsshilen fyra punkter. Punkt 1 är en förnyad trohetsförsäkran till Karl XI. Punkt 2 förklarar, att ständerna förenat sig om att styrelsen skulle föras enligt 1884 års regeringsform, anpassad till tidens krav genom det samtidigt antagna additamentet. Punkt 8 redogör för förmyndarregeringens sammansättning av riksänkedrottningen oeh de fem namngivna riksämbetsmännen samt ger en ständernas trohets- och lydnadsförklaring till regeringen. Punkt 4 stadfäster änkedrottningens livgeding. I riksdagsbeslutet nämnes icke Karl Gustavs testamente med ett ord. Indirekt skymtar det dock särskilt i ett par formuleringar i punkt 8. Det heter här att ständerna av »särdeles viktiga skill» funnit för gott att uppdraga presidiet till änkedrottningen, \4dare förklaras det. att de fem höga ämbetena icke kunde beklädas av andra än »efter lag av infödde svenske män. ridderskapet och adeln allena». Härvid hänvisas till yttermera visso till additamentel. där det i tredje artikeln direkt stadgas, att aldrig någon furstlig person kan bli riksämhetsman.*^ Bakom dessa formuleringar ligga överläggningar i rådel och hos ständerna, huruvida det i riksdagsbeslutet skulle införas nagot om Adolf Johan eller ej. Den 80 oktober fördes en vidlyftig diskussion i rådet i denna fråga. Det gällde närmast, om det skulle stå i riksdagsbeslulel. att ingen furste kunde tillluira regeringen, eller om del räckte, att delta stod i regeringsformen. Särskilt Gustav Bonde talade ivrigt f()r den birra meningen. Detta skulle ge större säkerhet, da regeringsformen endast gällde IT)!' omyndighetsliden och kanski* kunde bli kasserad, när kungen blev myndig. Genom riksdagsbeslutet skulle det också kunna bli klart för hela världen, varför man galt ifrån testamentet. På denna punkt om offentliggiirandet var del. som inolslamUä frambir allt satte in. Ett omnämnande i riksdagsheslulet skulle, menade man, vara en kränkning icke endast av Adt)lf Johan utan även av Karl Gustavs minne. Det skulle nämligen innebiira alt offentligen brista i aktning för det kungliga testamentet. Då det ^ loi fiirslucken pott-niik inot lestanuMitel synes ligf^a i uttrycket i artiket 2. att stiinderna icke finge »titstiidia något luvar af II.K.Mdl iin eller i liingden kan taga någon skadtia octi afsaknadli».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=