190 Bland riksdagsakta finnas två suppliker av Bengt Oxenstierna bevarade, somhärröra från denna aktion. Den 7 mars hade protokollsextrakten och ständernas förslag till skrivelse lästs upp för rådet, och följande dag hade såväl ständerskrivelsen som rådets skrivelse överlämnats till konungen. Den 12 mars var akten färdig att uppläsas i rådet och i SU. Oxenstiernas första supplik är egenhändig och daterad den 11 mars. Han förklarar sig icke kunna veta, om det som fanns infört i rådets protokoll 1680 av ett hans inlägg om de kungliga rådens ämbete och plikt kunde uttydas till hans nackdel. Han var emellertid trygg i sitt samvete att icke ha menat det allraringaste, som på något sätt kunde lända Kungl. Maj:ts höghet och rätt till förfång. Oxenstierna framställde därför en underdånig hön, att om däribland funnes något anstötligt uttryck, han skulle förunnas nåden att fä förklara sig och visa sin oskuld. Denna framginge f.ö. dessförutan därav, att det avsedda anförandet av honom icke utmynnade i något annat, än att Kungl. Maj:ts nådiga vilja och förklaring borde inhämtas, vilken man hade att rätta sig efter. Detta visade nogsamt, hur varmt det legat honom om hjärtat att styrka det som befäste konungens höghet och rätt. Den 12 mars har aktens första version lästs upp i rådet och SU, och i denna har liksom i version 1 av ständerskrivelsen den uttalade meningen påtalats, att rådets vota skulle vara icke blott konsultativa. Bakom detta låg ett yttrande av Bengt Oxenstierna.^’ K.\. Riksdagsakta lG8t): Rådet 1689. Rådets protokoll 22/12 1680 f.m. Rådet diskuterade då konungens befällning 18/12 till rådet att uttala sig om ständernas förklaring den 9 december 1680 omregeringsformen och rådets ställning: »Gref Bengt Oxenstjerna, jag för min Person, considererar wiircket således, at såsom här äro 4 membra uti Ständernes .Skrift, så böra de hwar efter sin Ordning företagas och considereras, här är mycket för mig discourerat, som jag nu intet uprepar, men jag går til sjelfwa saken och finner den således beskaffat, at som det är nödigt, at wi måste något swara, så synes det och därhos betänkeligit, at begära förut tilstånd til at få swara, ty därmed kunna wi oss beta den friheten, som oss ännu är lämnat. Jag ser intet huru Riksens Råd kunna förrätta deras Emheten, när de således äro circumscriherade. .Ständerne destruera med den ena handen det som de med den andra uti deras .Skrift ha upbygdt. Jag har hört sägas af några, lika som Riksens Råd hade allenast et votum consultativum, men om Riket skall styras med Riksens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=