187 kini^'aniaklen och 1'råiikäniia den varje självsläiidi^d egenvärde. 'Feinal utvecklas sälnnda. Hådsvärdigheten grundades på Kungl. Maj:ls förordnande, och i enlighet med sin plikt erkände ständerna dess höga värde. Ty det var en stor heder att hli kallad av konungen till rikets högsta rådslag, när det behövdes. Att då efter yttersta förstånd säga sin mening var det som ed och samvete förband rådsherrarna till. Att i tid tillkännagiva och hjälpa till att avvärja skada och fiirdärv var varje trogen undersåles eds- och trohetsplikt och i fiirsta liand Knngl. Maj:ts råds, som hade det närmaste tillträdet till konungen. 1 avslutningsharangen anhålla ständerna, att konungen måtte gunstigt upptaga deras välmenta förklaring och till regementets styrka stadfästa den. .\llt (ivrigt, enkannerligen del som fiirgripits mot konungens luighet, hänskiits till hans »höga och högtheprisliga mildhet». Version i Texten till den ständerskrivelse, som den 8 mars föredrogs i plena och samma dag (iverlämnades till konungen, finnes bevarad i en bilaga till adelsprolokollet. Den här påskriften, att den ingivits den 8 mars 1()89.*' Denna skrivelse, som här kallas ständerskrivelsen version 1, skiljer sig avsevärt från det fiirsta, här ovan granskade projektet. Den allmänna uppläggningen samt ett stort antal verhalöverensstämmelser visa dock klart, att ständerskrivelsen utvecklat sig ur ])rojeklet. I hirbållande till det vidlyftiga och ordrika projektet framträder emellertid skrivelsen IVirst och främst som väsentligen f()rkorlad och lillstramad. (lenom omarhelningen har 1)1.a. del i projektet starkt framträdande vädjandet till landslagens auktoritet trängts kraftigt i hakgrunden. hhi närmare jämtVirelse ger följande residtat. Inledningen, diir projektet skarpt hirdömde rådens mening om konungens makt och rådets myndighet som olaglig, har omformulerats och mildrats till en fiirklaring, att mycket »prejudi- " H.\. Riddcrskai)els ocli adelns protokoll och handtinj'ar 1680.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=