168 bild ger i synnerhet koncept 1 till protokollet för den 23 februari. Koncept 2 och renskriften förete påtagliga strävanden efter en systematisering av stoffet. Under denna överarbetning ha några punkter som voro med den 23 skurits bort, men inga nya tillkommit. Det bortskurna var dels ett par uttalanden från 1660, att reduktionen var skadlig och att ständerna mådde bättre, när godsen voro under adeln än under kronan, vilka finnas i koncept 1 och 2 men saknas i renskriften, dels en sats om att en adelsman efter sitt behag kunde lägga ett hemman till torp, som finnes endast i koncept 1. En del smärre debattinlägg ha också rationaliserats bort ])a vägen från koncept 1 till renskriften. De enda sakligt betydelsefulla inläggen gjordes av Sparre. som htijde en kritisk riist och upprepade gånger framhöll, att föredragna passager gällde birmyndarregering och icke avsågo myndig konung. Då Lejonmark slutat föredragningen, förklarade lantmarskalken, att sedan utskottet hört vad protokollen innehöllo och hur anstötliga de voro, måste det fatta ett beslut, som var rätt och skäligt och förenligt med den kungliga myndigheten och utskottets underdåniga plikt, (labriel Falkenberg föreslog, att utskottet skulle bedja Kungl. Majit att låta abolera protokollen, emedan de voro prejudicerliga fcir Kungl. Maj;ts höghet. Utskottet skulle beklaga, att något sådant hade skett, men protokollen borde icke bibehallas, ty då kunde de kanske någon annan gång ge anledning till »qva'stioner. som äro till intet nyttige». Per Sparre tilläde, att eftersom de meningar, som uttalats i protokollen senare voro i sak rättade, var det icke lämpligt, att protokollen skidle bli liggande. Efter ytterligare ett par inlägg beslöt man emellertid att (ivergå till överläggningar ståndsvis. Vid den nu följande överläggningen i adelsgruppen begagnade Sparre tillfället att återupptaga sin kamp mot aktionen. Överläggningen inleddes med att lantmarskalken konstaterade, att »de i senaten hava rört Kungl. Maj:ts höghet, fast de hava ändrat sig» och framkastade frågan, om icke rådet och ständerna borde underrättas om ärendet, vilket förslag vann en del bifall. Sparre invände härtill, att då alla de begångna felen sakligt sett voro rättade, gällde det endast hur protokollen skulle aboleras. Han ansåg alltjämt det vara bäst att bedja Kungl. Maj:t att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=