2 iiinhelsinänneii. d.v.s. jämte de Ire samtidigt utniimiida riksdrotsen Per Brahe oeh riksamiralen Karl Cinstav Wrangel, samtliga med namn angivna i testamentet. Hertig Adolt .lohan sknlle ha ])latsen närmast drottningen oeh om hon avled eller ingiek nytt gitte (iverta hennes presidium och tvä riister. 'restamentets hestämmelser, som i viktiga hänseenden avveko trän vad som gällt under närmast tViregäende hirmyndarstyrelse. imWte krattigt ogillande hos räd och adel. Riksdrotsen Per Braht' rramliirde. da radet redan den 13 1'ehrnari nnderriittade ett ntskott av ständerna om testamentets innehåll, starka hetiinkligheter mot detta. Dessa gälkle triimst tre hnvndpiinkter, som han särskilt hiinskiit till ständernas (ivervägande, nämligen änkedrotiningens presidium, hertig Adolf .lohans .ställning samt den risk som kunde ligga i att rikets krigsmakt under konungens omyndighet antcirtroddes åt hertigen. Ilos adeln framkallade testamentet stark opposition. Forimdlt uttryck och teoretisk motivering fick denna i ett av ('.las Ralamh med juridisk skärpa utformat votiim hir tredje klassen den 14 februari, i vilket de båda andra klasserna instämde. Ralamhs huvudargument voro hiljande. 'I’estamentet luirde av sin natur till privatriitten. vilken måste vika f(“)r den otfentliga rätten, som härflöt ur natur- och folkrätten. Den skyldiga vördnaden t(‘)r testamentet fick icke drivas sa långt, att den kullkastade grunderna tVir regeringssiittet. den maste träda tillhaka fiir hänsynen till den nye konungens och rikets rätt och säkerhet. Regeringen skulle toras efter lag. och testamentets giltighet måste inskränkas till enlighet med lag. hZnligt lagen skulle regeringen föras av män. Lagen hireskrev ocksa. att riket skulle styras med infiklda riddare och svenner. Änkedrottningen var utesluten ])a grund av sitt kcin, och hertigen (lärf()r att han tillhörde en tysk furstesläkt och icke var svensk adelsman. Dessutom måste man betänka den mänskliga naturens svaghet och beakta risken, att hertigen kunde frestas att siika rycka till sig makten. Med all tilllxirlig respekt och vcirdnad f(")r drottningens och hertigens personer ville därfcir adeln icke medge dem någon del i regeringen. Rålainl) fick samma dag i adelns namn utveckla sina synpnnk-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=