132 emellertid assessor Schiiltelijelm anledning alt åler väcka den brännbara frågan, om det icke egentligen var en dom som rätten sknlle avkunna. Han påpekade, att det som föreskrevs i det knngliga l)revet icke gärna kunde vara två eller tre personers verk. Hovrätten bade jn ålagts att skilja de skyldiga från de oskyldiga. Presidenten däremot ville betydligt reducera innebörden av hovrättens åtgärd. Mot Schuttehjelms tolkning av brevet satte ban det förhållandet, att konungen ursprungligen ju uppdragit åt sekreterarne att förrätta verket. Dessa hade förklarat, alt kungens mening var, att det som de utmärkt i marginalen skulle extraheras. Hovrätten hade intet annat alt göra ;in att kollationera genom några sina medlemmar. Han ursäktade sig .själv med att han var i släkt- eller svågerskap med en eller annan av de berörda och hänskiit arbetet till vice presidenten och de två äldsta assessorerna av varje klass. Sedan flera av assessorerna på olika grunder lyckats draga sig undan, stannade uppdraget till sist bos hrr Johan Schiitlebjelm. .\rendt Silversparre. Lars Hyltén och Johan Rokes. Granskningsmännen anmälde två dagar senare, alt de annoterat en del avvikelser mellan extrakt och original, och begärde förhållningsorder, flovrätten fann då säkrast att de fortsatte att annotera alla påträffade fel, vilka annotationer sedan kunde visas för konungen för att inhämta hans mening.-^ Det tj’cktes emellertid vara svårt att på allvar få igång arbetet. Den 15 maj fann sig advokatfiskalen Eritz föranlåten att påminna om alt kollationeringen måtte fortsätta. Till sin egen säkerhet begärde han, att påminnelsen skulle föras till protokollet." Åtgärden retade upp granskningsmännen. På Hylténs initiativ betecknades följande dag Eritz uppträdande som »något sällsamt». Verket anginge den kungliga rätten och icke advokatfiskalen, och rätten torde väl ntan hans påminnelser vara sorgfällig att utföra det. om också de senaste dagarna andra arbeten lagt hinder i vägen. .\rhelsintensiteten synes dock icke ha ökat nämnvärt, och även andra hinder mötte. Ibland måste originalprotokollen utlämnas till andra myndigheter, som oundgängligen behövde tillgång till 21 R.\. .SHP 1683 4/5. 22 RA. SHP 1683 15/5. 23 RA. SIIP 1683 16/5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=