RB 13

108 saken, så alt den icke knnnal i'enoindrivas på (iölehorgsriksdaij[en. lnlrii*örernas verksamhet hade emellertid icke inskränkt sii' till riksdagarna 1000 ntan också hesmitlat andra riksdagar. Ständernas 1004 utfärdade demonstration riktade sig visserligen mot hertig Adolf Johan men drahhade indirekt även Karl Gustav och hans testamente. Samma surdeg hade också visat sig 1072, då man velat ingripa i konungens rätt och genom kommgaförsiikran påhörda honom hårdare villkor än tidigare konungar. Det lände visserligen ständerna till icke ringa skam, alt de ieke med större beständighet hållit fast vid sitt motstånd mot inirigörerna. Men de he konungen om nådig förlåtelse, att han måtte heakla vilken ringa kraft de haft all sälla npp mot de mäktiges konster och icke tillräkna stånden vad som begåtts genom en och annans förvållande. De hemställa till konungens omdöme, huruvida upphovsmännen och anförarna skidle undergå laga rannsakan och dom. Khrensteens aktförslag utmynnar till slut i följande fyra huvudjiunkter. 1. Alla resonemang och uttalanden mot Karl Gustavs testamente i protokoll, akter och skrifter skidle alldeles förkastas som »skamlige nppdiktelser, cahimnier och stygge injnrier» och aldrig kunna användas som någon »giltig allegation» eller något sanningsvitsord. 2. Ständerna förklara samt och synnerligen, alt testamentet bort fa vara »fast och giltigt, orubbat och ofiirkränkl». 8. Ständerna förbinda sig. sina medbriHler och efterkommande att hålla fast vid sin redan avgivna fiirpliktelse mot Karl XI :s testamente. 4. Om någon dristade sig att, som förut skett, i ord eller gårning göra något mot delta testamente, skulle han i kraft av denna akt av konungen och ständerna hållas som »Konungens förhudsoch ordningshrylare. turbatore pacis puhlicie. otrogen undersåte. Ja en fiirrädare mot Kimgl. linset och Fäderneslandet, havandes därmed ipso facto sig skyldig gjort att fiirlora ära. liv och gods». I motsats till den officiella lestamentsaktens dunkla innehåll, svårtolkade vändningar och vittsvävande syftningar höll sig alltså

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=