SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK TRETTONDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄT TS H IS TORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄT TS HI S T OR I S K FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK TRETTONDE BANDET jiSjäa.*.Äa>ca»K, A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
DE KAROLINSKA KASSATIONSAKTERNA AV (i OS TA HAS SEL B E RG Mit (leiitsclier Zus(imnn’i}f<issiin(i A.-H. NORDISKA ROKHANDKLN. STOCKllOl.M I msTHiin rioN
I-l'N'D 1968 CAUL BLOMS BOKTRVCKLHI A.-B.
FÖRORD Dol svoiiska oiiväldo som växte Irain ur l()7()-lalets stora kris kom aldrij^ till ullryok i näf^on sandad konslitidioii. Stalsrällsligl l)\>fi,ulos dol ollor hand upp ooli fixerades f^enom att konuui^en avidrdrado sländorua oii rad hirklariugar om vad som i viktiga frågor ogoulligon var gammal svensk rätt. (irundläggande l)levo frainlTu- allt de välkända akterna frän l(>g() om rädet oeli regeringsformen samt frän 1()82 om lagstiftningsmaklen oeli fcirläuingsrätlen. Ktt par akter, som bruka räknas med hland slutstenarna i enviildets l)yggnad. äro förklaringen den Ih deeemher lö82 angäende Karl X (lustavs testamente och den s.k. kassationsakten den 14 mars 1Ö89 angäende i rädet fällda olilUxnliga yttranden om den konungsliga myndigheten. Dessa sisimimiula akter tillkommo genom ett par politiska aktioner, som nrsj)rnngligen avsägo all fcirinta en del misshagliga ])rolokoll oeh handlingar. 1 häda fallen har man emellertid l)eslutat all i stälUä f(‘)r all direkt l(')r.str)ra eller ulpläna de avsedda passagerna kassera dem genom att i en akt tVirklara dem anmdhaade. dcula oeh kraflhisa. Fiu' all skilja de Inida akterna ät kommer i forlsiillningen lö82 ars akt all kallas f<)r leslamentsakten. medan föu’ l(i89 ars akt den hävdvunna benämningen kassationsaklen begagnas. Som gemensam heleekning tTu’ häda användes termen kassalionsakterna. Del frän franskan inlanade verhel kassera begagnades redan i svenska slalsakler frän läOO-talel i samband med u])phävande, ogilliglVirklarande oeh (bidande av tidigare beslut. I löOO-talssvenskan har ordet en myckel vidsträckt användning pä skilda
VIII områden med betydelser som förstöra, ogilla, upphäva, förkasta, utplåna etc. Termen kassation förekommer i lö89 års akt endast i den vid publiceringen i årstrycket satta rubriken. I själva texten begagnas i stället uttryck som abolera. annnllera. r()ja ur vägen, ogilla, tillintetgöra. Det synes mot denna bakgrund knappast finnas anledning all bakom beleckningen »Akt om kassation av åtskillige hållne prolokoll elc.» räkna med ell inflytande av den franska termen kassation i speciell juridisk mening. En härmed sammanhängande fråga är emellertid i vilken mån främmande impulser och huebilder kunna ha spelat en roll f()r aktionerna 11)82 och llkSt). ,Sadana ha antagits särskilt från franskt håll.‘ En av finfatlaren j)lanerad specialundersiikning rörande utländska paralleller har dock t.v. måst uppskjutas. Den bdjande framställningen har diirför helt begränsats till Sverige. Medan de grundläggande ständerförklaringarna frän 11)80 och 1()82 ofta och ingående uppmärksammats i den vetenskapliga litteraturen, ha kassationsakterna varit mindre beaktade. Man har främst framhävt deras roll i enväldets uppbyggnad som numkavlelagar. vilka effektivt birkvävt yttrandefriheten. Med sina ofta extremt tillspetsade formuleringar ha de också erbjudit ell tacksamt material vid studier av den karolinska slalsrältens och suveränitetens formelhistoria. Emellertid torde kassationsakternas betydelse icke inskränka sig härtill, och deras plats i det karolinska regeringssystemet kan vara förtjänt av mera ingående studier. Delta så mycket mera som förarbetena här äro ovanligt rikligt och väl bevarade, och därigenom möjligheter erbjudas att komma tillkomsthistorien nära in på livet. Den här framlagda avhandlingen är grundad på en serie undersökningar av och kring testamentsaklen 1682 och kassationsakten 1()89. Avsikten har varit att studera aktionernas uppkomst och förlopp mot den aktuella politiska bakgrunden och att genom en ingående detaljanalys av de här ovanligt väl bevarade förarbe- ' .S. (iraiier.s, Bidrag till kiinnodonien oni del karolin.ska enväldct.s iii)pkoinsl (Götel)()rg.s liögski)la.s årsl)ok s. .j7, 81; Den .svenska riksdagen under den karolinska tiden (.Sveriges riksdag 1:4 [198*2]). s. 97.
IX U'lia s(")ka klarlsif^^'a själva akternas framväxt och syfte. Förhoppnin^'en har varit att på detta sätt f^enom intensivundersökning på ett par punkter, där material finnes, kunna belysa såväl politik som rättstillstånd under Karl XI :s envälde. vhandlingens olika delar ha tillkommit under skilda perioder. rnders()kningstemal och de då uppnådda preliminära resultaten presenterades redan 19()1 i ett hiredrag på Nordiska historikerimitet i Lund under titeln: Villkorligt ansvar och skrämselpropaganda. (Se Nordiska historikermötet i Lund 7—9 augusti 1961 [Lund 19(>1], s. f.) Den sedermera utarbetade fullständiga versionen omfattar fölJande fem huvudavdelningar: 1: Testamentets underkännande. 11: Testament sakten löS2. 111: Kassationsakten 1689. 1\L Lejonmarks relation 1697. V: lluvudresidtat. .lag tackar Institutet f()r rättshistorisk forskning grundat av (iustav och (åirin Olin för att arhetet intagits i dess skriftserie. Karolinska f()rbundel f()r ett resestipendium samt Statens råd för samhällsforskning och Humanistiska forskningsrådet för anslag till tryckningskostnaderna. I ppsala i december 1967 (iöstd H(isselber(f
INNEHÅLL VII I'iirord Avd. I ri-:.s TAM!•:xri: rs uxi)i:rkäxxaxdi-: Kap. Karl (iii.slav.s te.slainento och riksdagarna !(>(>() (iöteborgsriksdagen .St ockholnisriksdagen Farhågor lör ellerriikningar KKH) Hertig .\doll' .lohan och testamentsfrågan .\dolf .lohan IfitiO .\dolf .lohans aktion l()(i4 .\nalys av de v;i.\lade skrifterna .\dolf .lohans »privata angeliigenheter» Riksdagarna 1()72 och 1(>80 'restainentsfrågan och akterna från regeringstilltriidet 1(572 . . . . Karl (iiistavs teslainejde på 1(580 års riksdag 1. 1 1 4 10 Kap. 1(5 2. 1(5 20 2.4 .4.') 40 Kap. 4. 40 44 .\vd. 11 TK.S TAMi: XT.SAK l i: X 1 (582 1(582 84 års riksdag Inledning Bevillningsfrågan .Siiccessionsfrågan Testamentsfrågan Testamentsaktens tillkomst Inledning Kassationsfrågan iipi)lages i rådet och .SU 2 12 Frotokollsliisningcm 8,12-12 12 . . . Ki)nimgens ingri])ande 14 12 Rehandlingen i SF och plena 14 12 Ståndens svar 1,') 12 Kap. 4. 47 47 47 .■54 (50 (5(5 Kap. (5(5 7 12 (57 (5!) 74 1.-) 12 7(5 80
XI liearhotningcMi av slåiulens svar 15/12—lC/12 Sliitbi'liaiullingen av akten 18^12—19/12 . . . Kaj), l). 'roslainentsakten 1()82. Analys Kap. 7. k/hrensteens förslag till akt Kap. 8. Testainentsaktens syfte Rålainbs oeli IChrensteens np|)fattningar . . Danska säiAÖelniclets rapporter Underlaget fiir en faktisk riifst Ursprungligt syfte ocli förskjutningar under aktionens gång .... 118 Kaj). 9. Testaineidsaktens efters])el .\ktionen inot (ilas Rålainh .Svea hovriitt och i)rotokollsextrakten Urotokollsunderlaget för extrakten . 82 87 93 106 110 110 111 115 121 121 128 135 Avd. 111 KAS S A r1 () \SA K Tk: \ 1 ()89 Kaj). 10. Inledning Kap. 11. Rakgrunden Resolutionen den 23 juni 1688 Resolutionens samband med beriittelsen om rikets medcllö.'ia tillstånd 139 1 12 142 150 Konflikten meit Sven Lejonmark om resolutionen vid 1689 års riksdag Kungliga förklaringen den 25 april 1689 Kap. 12. Yttre förlopp Inledning .\nknytningen 22/2 Urotokollsgranskningen oeb förslaget till skrivelse (23/2—28/2) 167 Ständerskrivelsen oeb uppvaktningen för rådet (6/3—8/3) .... 172 .\kten, Rengt Oxenstierna oeb omarbetningen (12/3—18/3) .... 177 Kap. 13. .Aktmaterialet Iidedning .Ständerskrivelsen Projektet Version 1 Oxenstiernas aktion Version 2 Rådets skrivelse .\kten .\p|)robationen Riksdagsbeslutet Kap. 14. Kassationsakten 168t). .Analys Inledning Urvalet 152 158 163 163 164 180 180 180 180 187 189 191 192 194 196 199 200 200 200
XII Abolitionen . . . . Motivet Ansvaret Sammanfattning 205 209 215 223 Avd. IV LKJONMARKS RELATION 1697 Kap. 15. Lejonmarks relation 1697 236 Avd. IIUVUDRESILTAT Kap. 16. 241 250 Zusammenfassung Bilaga 1: Testamentsakten den 19 december 1682 Bilaga 2: Kassationsakten den 14 mars 1689 . . . . Källor och litteratur Personregister Förkortningar 280 283 288 293 29<>
AVI). 1 TKs'I' A IE N 'rj^: 'r s uxi) kkäx xa x i ) KAP. 1 KARL GUSTAVS TESTAMEXTE OCH RIKSDAGARNA 1660 (lÖTKHOlUkSHIKSDAGEX > UiidcM’ rik.sdii^en i (icdehorg 1()6() gav deii .svårt sjuke Karl X Gustav deii 7 februari statssekreteraren Edvard I'"hrensteen i uj)|)drag att ITubereda ett testamente samt fidlmakter till de riksämbeten, som voro vakanta. Konungen kunde härvid äbero|)a en nagra dagar tidigare av ständerna ingiven framställning, som ii ven berört testamentsfrägan. Pä morgonen den PJ februari fiek Idirensteen befallning att uppsätta nämnda handlingar. Pa middagen föreläste ban koneepten för konungen, som bireskrev vissa iindringar. Pä kvällen underleeknade Karl Gustav tvä exemplar av testamentet samt fullmakter bir brodern Adolf Johan att vara riksmarsk, för svägern. riksskattmästaren Magnus Gabriel De la Gardie att vara rikskansler och f(")r Herman Fleming alt vara riksskattmiislare. Testamentet upplästes därefter för ett antal närvarande herrar av rädet och adeln, vilka genom Karl Miirner lovade att hälla del. Klockan 2 pä morgonen den 16 fel)ruari avled konungen. Enligt testamentet skidle regeringen under Karl XI :s minderarigbet med räds räde biras av änkedrottningen Hedvig Eteonora. som skulte presidera och tia tvä röster, samt de fem hiiga riks- ' Frainställiiinf^oii i do två första avsiiittoii oni riksdafjariia lOöt) l)ygj;er, (lär inga andra kiillor särskilt ål)eropas, |)å (i. Wittrook. C.arl X (nislafs tostanuMito (UtOHI. (i. lhis.<('/hrri/
2 iiinhelsinänneii. d.v.s. jämte de Ire samtidigt utniimiida riksdrotsen Per Brahe oeh riksamiralen Karl Cinstav Wrangel, samtliga med namn angivna i testamentet. Hertig Adolt .lohan sknlle ha ])latsen närmast drottningen oeh om hon avled eller ingiek nytt gitte (iverta hennes presidium och tvä riister. 'restamentets hestämmelser, som i viktiga hänseenden avveko trän vad som gällt under närmast tViregäende hirmyndarstyrelse. imWte krattigt ogillande hos räd och adel. Riksdrotsen Per Braht' rramliirde. da radet redan den 13 1'ehrnari nnderriittade ett ntskott av ständerna om testamentets innehåll, starka hetiinkligheter mot detta. Dessa gälkle triimst tre hnvndpiinkter, som han särskilt hiinskiit till ständernas (ivervägande, nämligen änkedrotiningens presidium, hertig Adolf .lohans .ställning samt den risk som kunde ligga i att rikets krigsmakt under konungens omyndighet antcirtroddes åt hertigen. Ilos adeln framkallade testamentet stark opposition. Forimdlt uttryck och teoretisk motivering fick denna i ett av ('.las Ralamh med juridisk skärpa utformat votiim hir tredje klassen den 14 februari, i vilket de båda andra klasserna instämde. Ralamhs huvudargument voro hiljande. 'I’estamentet luirde av sin natur till privatriitten. vilken måste vika f(“)r den otfentliga rätten, som härflöt ur natur- och folkrätten. Den skyldiga vördnaden t(‘)r testamentet fick icke drivas sa långt, att den kullkastade grunderna tVir regeringssiittet. den maste träda tillhaka fiir hänsynen till den nye konungens och rikets rätt och säkerhet. Regeringen skulle toras efter lag. och testamentets giltighet måste inskränkas till enlighet med lag. hZnligt lagen skulle regeringen föras av män. Lagen hireskrev ocksa. att riket skulle styras med infiklda riddare och svenner. Änkedrottningen var utesluten ])a grund av sitt kcin, och hertigen (lärf()r att han tillhörde en tysk furstesläkt och icke var svensk adelsman. Dessutom måste man betänka den mänskliga naturens svaghet och beakta risken, att hertigen kunde frestas att siika rycka till sig makten. Med all tilllxirlig respekt och vcirdnad f(")r drottningens och hertigens personer ville därfcir adeln icke medge dem någon del i regeringen. Rålainl) fick samma dag i adelns namn utveckla sina synpnnk-
3 Irr iiilT)!' nulel. och detlii l'r)rkliiriule genasl sin aiisluliiini,' till deni, rodaii iiinan (k'l Ium'I dc Ire olrälse slaiiden. Dessa lu'dlo eiiiellerlid harl Iasi vid testanieidel. Del var upprällal pa sländernas enhällij^a heinslällan. och konungen kunde da ieke fränkännas makl all i,M")ra del. d’eslainenlel var ullrvfk r<")r (Ml slor oeli vis konnni^s omsorg' oin sin son oeh oin läderneslandel. De nylieler som riinnos innebiiro endasi smärre jiimknini,Mir lill lidens kra\ oeh sIredo ieke mol Sverii'es la^ i dess i,M'imder lin rundamenlalilms). Man kunde ieke hrvla mol den viirdnad man vore skyldig den dikle konungens sisla vilja, oeh del vore riskahell all hyla den ordning som de själva nppdragil al honom all np[)r:illa mol en annan ordning som de kanske kunde lä svärl all enas om. Hadel oeh adeln slodo alllsa inliir ell enigl molsland Iran de Ire olriilse sländen. Dessa, oeh särskill himderna. nlsalles nu av räd oeh adel i samverkan under maning till enighel oeh äheropande av salns pnhliea r(")r inlensiva (iverlalningshirsiik oeh härda |)älryekningar. Härunder anhirdes iiven som argnmenl mol leslamenlel. all Karl (hislav. dä del lillkom, var häri pressad av sjidvdomen oeh all hans själsriirnuigenheler varil myekel nedsalla. varlin- han ieke knnnal ge rikligl nilryek äl sina inlenlioner. M(mI präslerna under ledning av Link()pingshiskopen Knander som lasl kiirna hcillo de olriilse doek ständ. länellerlid krävde del yllre lägel oundgängligen en snar kisning. Slads|)orlarna luillos slängda, oeh regeringsverksamhelen läg nere. Dä ingen av jiarlerna ville ge vika. (ippnade priislerna lill slid diirren liir en kompromisskisning. De loreslogo, alt leslamenlel sknlle fa giilla pä prov lill konungens hegravning. \äd en sammankomsl den Ki lelirnari i Tyska kyrkan av ell storl niskoll av alla sländen Irällades avgiirandet. Under hiinvisning lill all sländerna voro lälaligt t()rsamlade oeh siirskill alt manga av' rädet oeh de hiigsla ämhetsmännen ieke voro närvarande, enades man om all skjnia npf) det deliniliva heslutet lill hegravningsriksdagen. Teslameidel sknlle doek ieke la nägon provisorisk giltighet ulan till dess vila oeh helraklas som ieke upidirnlel. Regeringen skulle under liden fiiras av änkedrolti krall av ständernas fria val —oeh rädet. ningen
4 Beslutet upj)satte.s skritt ligen i en särskild ständernas 1'örklaring (den 17 1‘ehrnari) oni riksstyrelsen, vilken nnderteeknades av änkedrottningen, rådet och alla ståndens ledaniöter. Även höndernas namn äro tecknade, samtliga av en och samma skrivare.’ Ständernas sammankomst pågick ännu ett par veckor, och riksdagsbeslutet utfärdades den 1 mars. 1 detta nämnes varken testamentet eller hirmyndarstyrelsen och finnes icke heller någon häjivisning till den särskilda förklaringen om riksstyrelsen.'^ .STOCKIIOLMSRIKSD.yC.EN 'Piden fiir hegravningsriksdagen hade icke fastställts i (åitehorg. Xär fragan sedan behandlades i rådet, kunde vägande skäl anföras för skilda tidpunkter, vilka t.ex. kunde bli beroende av sadana frågor, som om den kungliga kistan skulle tillverkas av silver eller tenn! En oväntad, idifrån ingripande faktor kom emellertid att påskynda saken. Allt bestämdare rykten och uppgifter inliipte om att drottning Kristina kunde väntas till Sverige för bevaka sin rätt». I'Zn definitiv lösning av regeringsfrågan snarast möjligt framstod därför som nödvändig. Den 24 juli ntfärdades kallelse till ständerna att samlas i Stockholmden 21 september. Interimsregeringen knnde möta ständerna med en särskilt på grund av det framgångsrika fredsverket (ikad auktoritet och en på enighet i huvudfrågorna grundad inre styrka. 1 regeringsfrågan hade rådet före riksdagen samlat sig kring en liisning. som gick id på att drottningen sknlle behålla presidiet men Adolf .lohan uteslutas nr regeringen. lööO års hiistriksdag öppnades i Stockholm den 27 september. 1 propositionen erinrade rådet om att regeringsfrågan måste definitivt l(')sas.^ Stiinderna manades till endräkt och till att besinna sitt ansvar icke endast inför Gud och eftervärlden ntan också inför konungen, då denne blivit myndig. Karl Gustavs testamente - HA. .StäiiHcrnas heslul och försiikringar nr ö4 a. (.Sc .Meddelanden från .Svenska riksarkivet 11:7 (188.‘tl. s. 78.1 Tryi'kt: .Slierninan Hdh. ‘2. s. 1304 f. Hiiltelser till .Slierninan efter originalet hos Wittrock. a.a. s. 78 n. ö. ® Stierninan Hdh. 2, .s. 1308 f. Projiositionen i R.A.P 1660 (.Sthl l>il. \. s. 161 f.; Wittrock, a.a. s. 174. .Ifr G. Rystad. Johan Gyllenstierna, rådet och kungamakten (lOö.')), s. 3 f. att
5 nämndes icke i propositionen, men rådets lörslaf,' i regeringsfrå- ^^an meddelades samma eftermiddag' ett uppkallat utskott av de tre h()i,'re stånden. I enlis^het med dess tidigare fattade beslut var rådets program i fråga om testamentet, att detta sknlle gälla »excepta persona principis». Adeln gillade den 28 september, att regeringen ordnades så som rådet föreslog. Ståndets beslut fattades i enlighet med tredje klassens av (das Rålainb framburna votnm. Enligt detta bekräftades f(")rst ocb friiinst beslutet från (iiiteborgsriksdagen. Vidare nltrycktes ståndets hiigsta respekt för testamentet, men eftersom det icke i allt vore förenligt med konnngens säkerhet ocb ständernas frihet, fiirklarade adeln, att den höll fast vid den förra regeringsformen. lilnligt denna skulle regeringen besättas med infödda svenska män. riddare ocb svenner, varigenom hertigen uteslöts. Testamentets bestämmelser f.c). fingo bestå, dock icke såsom kunglig disposition, utan så vida de prövades vara enliga med konungens säkerhet ocb Sveriges fundamentallag. Drottningen skidle intaga sin plats på grund av ständernas fria val.'’ Även borgerskapet godkände samma dag rådets fiirslag, men priisterskapet gjorde svårigheter ocb ville icke gå från testamentet. Under bårda påtryckningar uppgav dock ståndet redan f()ljande dag sitt motstånd, varpå också biinderna anslöto sig till de (ivriga stånden. Den 80 september, dagen hire drottning Kristinas ankomst till Stockholm, avgåvo de tre högre stånden i sak instämmande svar vid ett sammanträde med rådet. Det besWits, att svaren fiiljande dag skulle inlämnas skriftligen. Underhandlingarna om dessa svars fornndering logo ytterligare några dagar i anspråk, ocb fiirst den 5 oktober var saken definitivt klar.** Regeringen hade alltså haft framgång med sin proposition, ocb regeringsfrågan var i princip Hist. Men adelns svar innebar ingalunda någon anslidning till rådets program om testamentets godkiinnande c.rccjjfa persona principis. Det birelåg här i själva verket en djupgående molsjittning, som snart skulle bryta ut i en ® RAP 1660 (Sth) 26/9 .s. 14 f. Delta volum godkäiide-s i justerad form följande daf» <jcli intags då i ])r()t<)kollet. .Såsom ett av lantmarskalken underteeknat j)rotokollsutdrag fiek det utgöra adelns skriftliga svar. ® .Se hiirom nedan s. 11 f.
(> allvarlig koiiilikl. Det skedde, när nian skulle sälla den nya rei^eringen i riinklion genom all liisa de i prineipheslutet. horlsett Iran .\d()ll' .lohan. icke heriirda person!ragorna. Del driijde emellertid hela tre veckor, innan dessa frågor logos ii|)j). rnder liden laddades konflikisloffel genom hehandlingen av regeringsformen, som nu blev huvudfrågan. Rådet hade den 30 septemher heshital, all en (iverarhelning av l(i34 års regeringsform skulle gfiras i form av elt addilamenl. oeh genom ell ulskoll sall igång delta arbete. 1 sill svar om regeringsfragan hade adeln fih'- behållit sig all fa inkomma med lUHliga påminnelser till regeringsformen oeh log själv initiativ genom all ulse ell siirskilt ulskoll IT)!' granskning av denna. Rådel var färdigt med sitt fiåslag den 13 oktober oeh ville tia ge standen tlel av del. l-anellerlid aherojiade adeln nu sill gjorda fiirhehall oeh krävde all få inge sina påminnelser, innan rådets proposition upptogs till hehandling. Med de välgrundade farhågorna att adeln i dessa [)aminnelser skulle framställa vitlgaeiule krav ])å delaktighet i lillsältningen av riksäinhelsinämnen. beslöt rådet att ft)rekt)mma delta genom att skrida till val av riksmarsk. Efter all i korthet ha notifieerat stånden om del ftireslående valet utsåg rådet den '20 oktober Lars Kagg till innehavare av ämbetet. lnl()r elt uppkallat utskott av de tre h(")gre standen tillkiinnagavs därefter, all Lars Kagg valts till riksmarsk samt att Magnus (iahriel De la (lardie oeh Herman Fleming pa grund av Karl (iustavs testamente oeh fullmakter erkänts som kansler och skattmästare. Medan utskottets präster oeh borgare i enlighet med sina iitliistelser i svaren om regeringens ordnande ulan vidare godtogo delta, ställde sig adelsmännen avvisande oeh logo endast saken ad referendum. Fa riddarhusel väckte meddelandet om det sked<la en valdsam opposition. Adeln Icuklaratle. att om den fått vara med om all stöta ut Adolf .lohan. borde den också få vara med om att utse regeringsherrarna. samt hotade all lämna riksdagen. Karl (Iustavs begravning skulle den visserligen (’nervara men i så fall icke som stånd utan som privatpersoner. Om radet till lukls kunnat giua giillande. all enligt dess linje i regeringsfrågan Karl (luslavs testamente accepterats med endast en ringa, starkt motiverad modifikation, måste adelns nya attack
7 uj)|)tMil);irligt'n iiiiu'hiira. alt lu'la IrstanuMiU't rt'vs upp. Tr priiifipiell synpuiikl var man sliilkl inlT)!' del allvai’Iii,'asle avgiu’an- (Ic'l. Del inhiirdes splillrade radel I’iu'inadde icke India stand inol ad(‘ln nian tvanij;s under några dagars intensiva underhandlingar att steg rr)r steg vika nndan. Adeln, som hirklarade såviil testanuMdel som 1'idlmaklerna ogiltiga, betraktade de tre riksiimhelsmämuMi som l('»reslagna av radel oeh anställde den ‘2d oktober voltaing om (ban. 1 (bama godkändes Kagg oeb De la (lardie. men Fleming led ett irtikrossande nederlag. Adeln begiirde därför av radet nytt l(')rslag till skallmäslare. Hatlet, som ieke vagal sliilla saken på dess spels oeb riskera riksdagens spriingning genom all med slöd av dt* ttfrälse stika sia tillbaka adeln, slod i den siliialionen, all de tre lägre stånden godtagit Fbaning. medan adeln bestämt ftirkastal bonom. Enda mt)jligbeten att na en lösning var nii, att de ofrälse ftirmåddes iindra sina tidigare beslut oeb iiven fttr sin del bävda ständernas valriill. Elan all kunna tippel verka bärftir stikle rådel oekså Iriimja en sadan bisning. .\.(b‘ln. som redan tidigare l(")rel)råll borgare oeb priister ftir all de släppt ständernas valrätt nr bänderna. lyckades ganska bill draga borgare oeb bönder tiver på sin sida. men prästerna gjorde ett segt motstånd. Ftirsl sedan de förgäves stikt sItid ieke (Mulasl bos ratb‘1. som vägrade all nitala sig. nian även bos änkedrottningen samt bos riksdrotsen. riksamiralen oeb rikskanslern, vilka samtliga besliiinl tillrådde eftergift, gåvo prästerna npp motslaiub‘1 oeb ansbilo sig den '11 oktober till adeln. Hadel måste linna sig i att iippriilta nytt förslag till riksskallmiislare oc-b nisag den öl oktober (Inslav Bonde, vilken diirefler valdes av alla lyra sianden. Den '1 november voro regeringens ])ersontragor slnlgilligt bisla. Den ö november Inills riksdagens b(')glidliga avslnlning, oeb den 4 ägde Karl Gustavs begravning rinn. Fnder dalnm den ö november nlfärdades såväl riksdagsbeslntel ‘ som del av stiinderna antagna oeb iinderteeknade addilamentel till l()ö4 års regeringsform.^ Hiksdagsbeslntet upptar förnlom ’ Stieniniiui ItdI). 2. s. i;5r)4 f. ll)i<l. s. l.'UO 1'. l'.. ltil(li‘l)ran(t. Svorigos rogoringsfonm'r 1084—1809 (18911. s. 42 f.
8 en lang inledning oni Karl Gustavs död ocdi begravning samt Iredsshilen fyra punkter. Punkt 1 är en förnyad trohetsförsäkran till Karl XI. Punkt 2 förklarar, att ständerna förenat sig om att styrelsen skulle föras enligt 1884 års regeringsform, anpassad till tidens krav genom det samtidigt antagna additamentet. Punkt 8 redogör för förmyndarregeringens sammansättning av riksänkedrottningen oeh de fem namngivna riksämbetsmännen samt ger en ständernas trohets- och lydnadsförklaring till regeringen. Punkt 4 stadfäster änkedrottningens livgeding. I riksdagsbeslutet nämnes icke Karl Gustavs testamente med ett ord. Indirekt skymtar det dock särskilt i ett par formuleringar i punkt 8. Det heter här att ständerna av »särdeles viktiga skill» funnit för gott att uppdraga presidiet till änkedrottningen, \4dare förklaras det. att de fem höga ämbetena icke kunde beklädas av andra än »efter lag av infödde svenske män. ridderskapet och adeln allena». Härvid hänvisas till yttermera visso till additamentel. där det i tredje artikeln direkt stadgas, att aldrig någon furstlig person kan bli riksämhetsman.*^ Bakom dessa formuleringar ligga överläggningar i rådel och hos ständerna, huruvida det i riksdagsbeslutet skulle införas nagot om Adolf Johan eller ej. Den 80 oktober fördes en vidlyftig diskussion i rådet i denna fråga. Det gällde närmast, om det skulle stå i riksdagsbeslulel. att ingen furste kunde tillluira regeringen, eller om del räckte, att delta stod i regeringsformen. Särskilt Gustav Bonde talade ivrigt f()r den birra meningen. Detta skulle ge större säkerhet, da regeringsformen endast gällde IT)!' omyndighetsliden och kanski* kunde bli kasserad, när kungen blev myndig. Genom riksdagsbeslutet skulle det också kunna bli klart för hela världen, varför man galt ifrån testamentet. På denna punkt om offentliggiirandet var del. som inolslamUä frambir allt satte in. Ett omnämnande i riksdagsheslulet skulle, menade man, vara en kränkning icke endast av Adt)lf Johan utan även av Karl Gustavs minne. Det skulle nämligen innebiira alt offentligen brista i aktning för det kungliga testamentet. Då det ^ loi fiirslucken pott-niik inot lestanuMitel synes ligf^a i uttrycket i artiket 2. att stiinderna icke finge »titstiidia något luvar af II.K.Mdl iin eller i liingden kan taga någon skadtia octi afsaknadli».
9 var mot rimdamentallag. att fursten satt med i rei,‘erini»eii, skulle omnämnandet vara en (ippen beskyllning mot Karl (histav att ha handlat mot lag. Del var därfiir häst att gå hirhi saken med lystnad. Slutet hlev oekså. att majoriteten stannade för den ovan angivna formuleringen med en hänvisning till regeringsformen.'" Frågan om hertigens nämnande har också diskuterats i stånden vid behandlingen av riksdagsbeslutet. Präster och borgare ville, att något skulle införas till Adolf Johans heder, och siikte in i det sista att genomdriva detta. Adeln ställde sig emellertid liksom radet avvisande, och de ofrälse lyckades icke få igenom sin vilja." Riksdagens högtidliga avslutning den 3 november var rent formell. Det återstod åtskilliga viktiga frågor att behandla särskilt i drottning Kristinas sak, och arbetet fortsatte ännu under tre veckor. Den 23 november kompletterades riksdagsbeslutet med ett biavsked, som uttryckligen fiirklaras ha samma kraft som själva riksdagsbeslutet. Biavskedet innehåller ingenting om regeringen eller testamentet.'- 1 de av ständerna vid riksdagen i Stockholm l(>ö() uppsatta och undertecknade riksdagsbesluten omtalas alltså icke Karl (Inslavs testamente. Stiinderna ha icke direkt tagit ställning till det och uttalat sitt l(‘)rd(")mande. Det är genom att de ifråga om birmyndarregeringen fattade besluten skilja sig från bestämmelserna i lestamenlet. som detta underkänts. Formuleringarna i de offentliga besluten ha medvetet åsyftat att så mycket som imijligt skyla (iver brottet mot testamentet. De officiella vitlneslxirden om det faktiska förloppet lågo t.v. skyddade mot obeluirig insyn i rådets ocb stiindernas protokoll ocb handlingar. Den adelsfalang. som lötiO framgångsrikt kiimpade bir och genomdrev. att Karl (iustavs testamente skulle birkastas, har som motiv åberopat såviil konstitutionella grunder som biregiven omM.\. Ml* lOMO ;t()/l() (.\G. SI-'); Jfr Willrock. a.n. s. .‘{‘21 f. .Synnerlifion belysaiule Itir hur man sa^ på sakcm är följande inliifjf' av .\xel I.illie: »Om det skulle så offendllif’li liisas upp oeh införas att Fiirstarne skole intet hlifua admitteradhe. skulle det touetiera Konf^l; Mt;/ .Sal. 'Festamente, wore altså hiitri' att det intet der n;im]>nes» (.\(il. " Wi t truek, a.a. s. .‘{‘24 f. '- Stiernman Hdh. ‘2. s. I.'IT.S f.
10 tanke oin den oinyndii'e konnn^^ens verklii^a bästa. Den har einellertid ieke kunnat l)ortse från risken, att en prövning av dessa skäl i ett annat politiskt läge ined stor sannolikhet skulle kunna ge helt andra resultat. Hänsyn till konungens kommande myndighet har verkat återhållande och även varit ett huvudarginnent iör testamentets försvarare. F.\lUI.\(i()R FÖR EFTFRR.^KNING.VR 1(U>() lö()0 ars män ha ingalunda varit främmande fiir tanken att i framtiden kunna få stå till svars för sina gärningar. Farhågor i den riktningen framträdde redan under riksdagen i (iiitehorg. .\nsvaret infiu’ konungen åberopades här i debatter och motiveringar av båda parter men tillädes av dem rakt motsatt innebörd. Hland skälen hir testamentets underkiinnande anförde rådet sin ed. vilken innehar en fiirpliktelse alt avvärja allt. som kunde vara konungen och riket till skada.Prästerna å sin sida förklarade f()r himdernas ntskickade. att de ville hålla sig till testamentet, särskilt därtVir att om en annan regeringsform anloges och icke utfölle lyckligt, skulle det bli svart att i framliden fiirsvara fiirändringen inlT)!' den unge konungen. Än mera direkt uttryckta farhågor fcir en framtida räfst kommo fram hos adeln, när beslutet väl var fattat. Här föreslogs sålunda i plenum den 20 februari UUU). all det skulle giiras en sammanställning och u|)pleckning av skälen till testamentets förändring. Häremot anfördes emellertid alt dessa framginge av akter och protokoll och att det vore länqiligast att icke mera riira vid saken. Med profetiskt fiuutseende anmärktes då av några ledanuiler. att det varit häst, om delta aldrig hade prof okol Ifiirts.*’ Om redan upj^skovsheslulet i (WUehorg ingav en del av de medverkande betänkligheter, blev detta än mer fallet med det definitiva underkännandet av testamentet i Stockholm. Vid underhandlingarna om regeringen hade rådet redan från hiirjan sfiindigt uppimärksamheten riktad på ansvarsfrågan.**’ Ståndens svar pa Rr. prot.. 1. ItUiO l.j ‘J s. 4.‘t9. '-i ll)i(l. s. 4;48 I. H.VR L’ s. <S.S: »Kn |)art sadhe biitlri' wara al thot aldrigli liadlu' vvaril [jrotoc-olleral . R.\. RP lOdO .SF) 27'9—:) 10,
11 roi^oringiMis Irainslälliiiii^, som skulle ingivas skrilIligeii. granskades noga. Man lann hos dem en tendens alt s(')ka vältra <')ver huvudansvaret pa rådet oeh att använda alltlVu' liirpliktande nltrvek gentemot hertigen, l-nder diskussionerna i rådet hirklarades det med skärpa, att ständerna måste liirmås att riu-a rent språk, så all de ieke i Iramtiden knnde säga, att de hlivit hirledda av rådet oeh ieke Irivilligl givit sitt hilall.*” llorgarnas oeh j)räslernas svar maste flera gånger omarhetas, det sistnämnda hlev tcirst efter fjärde läsningen godkänt i rådel. Prästeståndet siikle jn längst oeh ihärdigast all slå vakt om Karl Gnslavs sista vilja, oeh dess betänkligheter kommo till klara nlIryek håde i dehatterna oeh i svarets olika versioner. Sedan siandet den 28 september stiillts inlVir regeringens fr>rslag om hertigens ntesinlande, hlev fragan grundligt debatterad. Superintendenten Hriinnins hirklarade. att del skulle hli svårt för prästerskapet att i framliden svara inf(')r den myndige konungen, om man kriinkle testamentet. Del knnde rikets herrar g(‘)ra, som hade hand om håde vapen oeh skallkammare, men ieke skulle prästerna laga j)å sig den skulden.*^ Da |)räslerna Ixu jade svikta under pålryekningarna, framlKdl .\ndreas d'horinns Iran .Strängnäs stift, all man borde helänka hur d('l sknlh' gå, när kungen vn.xil upp. Hertigen hade Karl (Inslavs fullmakt, oeh man måste riikna med att han skulle komma all klaga hos den myndige konungen.'’* .\är slaiuh'l till sist lann sig lUKlsakal alt ge vika. sidvle det allljiimi utvägar all slip])a undan ansvaret. \åixjr)domproslen .lonas Zephyrinns, som under åberopande av s(tliis publica larslade f()r regeringsf('>rslagel. yrkade i sill volum att prästerna skulle kräva garantier av regeringen mot ellerräkningar.-" 1 sill skriftliga svar diai .‘10 seplemher har ståndet oekså fiu’- klarat, all del helst velat hehalla testamentet ohiriindral men låtit (ivertyga sig av regeringens skiil.-' 1 en inskjuten passus uttalas '■ HA. Ht* 1()()0 lAli) L> 10 (Clas rotll. Pr. prot., 2. lOOO 28 0 (Arli.) .s. O;} f.. (Wald.) s. 17.'). Pr. prol.. 2. 1()()() 29/0 (Arli.l s. (iO. jfr (Wald.) s. 170 f. Pr. prot., 2. 1000 29 9 (Arti.) s. 07. -' Pr. i)rot., 2. 1000 29 9 lArh.l ,s. 71 f.. jfr iWald.) olika vor.sioiirr Irvi-kl soiii Ril. 4. s. 244 f. s. 177 f. .Svarol i
12 (let vidare direkt, att det bleve rej^erin^'ens sak att liirsvara att nian i^ålt ilrån testamentet.-- låi sadan reservation kunde regerinifen givetvis ieke j^odtai'a. Den återsände svaret, krävde att denna passus utj^iek och att även en del andra ändringar gjordes. Först efter upprepade oinarlietningar blev svaret slutligen den ö oktober definitivt gillat. Även biinderna ha, då de avgåvo sitt svar till rådet, förbehållit sig att i framtiden vara fiirsäkrade mot påfiiljder.-'* Det var emellertid icke endast genom att rensa ut reservationer och oklarheter i svarens formuleringar, som rådel strävade alt giira ständerna fnllt delaktiga av ansvaret. Tydligen med den särskilda förklaringen i Giileborg om riksstyrelsen i åtanke, har man velat också i starkast möjliga form binda dem genom kravet, att svaret på framställningen i regeringsfragan skulle underskrivas av alla ståndens medlemmar. l'rågan togs nj)p i rådet den Ö oktober, sedan böndernas svar lästs npp. (liistav Honde fiireslog då. att allmogen sknlle sätta sina bomärken på svaret till större säkerhet i framtiden. Schering Rosenhane fann, att detta stred mot sedvanan, och ansåg det vara nog. om riksdagsbeslutet som vanligt blev underskrivet. ,Såväl drolsen som rådets civervägande majoritet ansåg det emellertid siikrast. att ståndens svar skrevos under av alla så snart som möjligt, så att de icke fingo tillfälle att ångra sig. Förfarandet ansågs av Nils Brahe som en m)vitet. men saken vore mycket viktig, och man besliU att stånden sknlle sonderas. Da adeln visserligen fiirklarade sig villig att skri\a under, men först sedan den fått ge in sina påminnelser om regeringsformen, liit dock rädet saken falla, och man nöjde sig till sist med tahnännens underskrifter.-^ Med särskild skärpa aktualiserades ansvaret naturligt nog i teslamenlsfrågans avg<)rande slutskede under striden om Herman Fleming och riksskattmästarämbetel. -- Il)i(i. s. ‘24(): »Ooti såsom don Kiingl. Rogoriiigoii al<lral)äst lialiicr pridiiat ooli öfucrlagt orsakoriia till itt sådant aftriido ifrån sal. Kongl. M:tz tostainontc. så warder lion tliot ooli förniodeligen wijdli alla Inindolser fiirnoinligast förswarandes». H.\. RP i.VGi KifiO 1/10: »allenast att dlie i fraintijdlien inotte wara fiirsiikradlie oin, att icke nogot tier af motte fölia». R.å. RP KiliO (.AG, SF) 3—4 10; Witlrock. a.a. s. 189 f.
la 1 koiiriikten iiied adeln oin inakten all utse riksäinl)et.sinän hävdado rådel. all del inasle slå vaki om de kunglif'a råilighelerna. 1 delta saniinanhaiii' lämpade del sij» all erinra om del ansvar, som myndi}4 koninii^ knnde komma all kräva nl. Rådel måste, som Slen Bielke nitrvekle saken, besluta så att man »in omnem eveninm» knnde svara Icir del. särskilt när kliniken blev myndij^. Man linj^e ieke j^e etter på den myndii^het, som tillkoiii kommifen oeh som lor lilllället innehades av rådet.-'* I de myeket upprörda interna rådsdebatterna om hnr adelns ani'repp sknlle kunna niiitas. åberopades anmarkniiif’svarl noj^ ett eventnelll kommande ansvar bir brott mot Karl (Inslavs vilja, (iiislav Bonde menade, alt man sknlle utveckla alla skälen liir att bibehålla Herman Flemiiii^c Om adeln ändå icke ville i^e med sig. skulle man varna dem. all de i framtiden måste kimna birsvara avvikelsen bir konungen.-'’ Prästerna hade i del hingsta motsatt sig rubbningen av testamentel ifråga om Adolf Johan. An starkare motstånd reste de mot de iindringar. som adelns krav nii innehuro. Här gällde det ju dessutom, att ståndet skulle frångå ett redan fattat beslut. Det ansågs icke alt fullgoda skiil anförts härför, och det förklarades vara larligt alt sa mycket röra vid testamentet.-' .Såväl präster som borgare ansatte hårt adeln bir att få fram de verkliga skälen bir all Fleming skulle uteslutas. De måste få veta dem, menade de, då skålen kanske i framtiden skulle efterlysas antingen av konungen eller av Fleming.-'^ Borgarna gåvo emelha lid snart efter, och det blev också uppenbart för prästerna, alt deras isolerade motstånd icke tjänade något till. Deras strävan blev då all IVirena reträtten med skydd mot efterräkningar. 1 en votering den ‘2() oktober var tonen genomgående den, att man måste vika för övermakten. 1 Slrängnässtiftets voliim förklarades del. all prästerna måste foga sig efter de andras beslut, men att dessa då också måste birsvara del i framtiden.-’’ 2'' H.\, HP l()(iO (.\Gl 19 10. IhiO. 22/10. .\tt tlöina av adolsprolokollen liar synpunkten dock ieke (ippet frainlörts i)å riddartuiset av rådets lalesiniin. Pr. prot.. 2, 1000 24 10 (.\rli.) s. 113. H.\l* 1000 2')/11 s. 97 f. -» Pr. prot.. 2, 1000 20/10 (.\rh.) s. 117.
14 Iiiir)!' den nv,m")rande volei'ini,H'n i priisleslandel sainina kväll manade viee preses | Link(>pinjj[sbiskopen) I rani fanken pä holande rälsl. da kungen blev myndig. Det kan biinda. ((irklarade ban. alt kungen som nu är omyndig med tiden komme all forska i del som nn bestämdes. Om jirästerna tvingades att ga ifrän sin mening, masle de som tiverriistat dem vara skyldiga att liiira ansvaret.’*" Sedan kapitulationen skett, .siikle sländet den enda. bräckliga, kungliga garanti, som syntes sta till buds. nämligen hos iinkedrottningen, ^äd en uppvaktning hos henne ursäktade de sig bir all de tvingats all gä ifrän testamentet och ansluta sig till de andra stånden. De auluillo. alt delta som nu mäsl ske ieke i tramliden skidle lända ständel till men. Hedvig bdeonora. som berimide prästernas beimulande om enigbet, lovade oeksä. att det skedda varken dä eller framdeles skulle \ara dem till birfäng eller nackdel.'*' Del var emellertid icke endast prästerna, som hyste oro f<')r framliden. Även rädet bfirjade i delta läge ge uttryck ät en pälaglig ansvarsrädsla. Da sliinderna birkastal Herman Fleming och Iramstiillde krav pä nytt birslag till riksskaltmiislare. kommo farhagor l(')r framtida ellerräkningar ovanligt tydligt fram i rädet. I en upprfird debatt den 30 oktober sfikle man utvägar alt gardera sig. Del framb(')lls, att del hade varit en annan sak med Adolf .lohans person. Det hade varit mot Sveriges lag. men sä var inte fallet med Herman Fleming. Till ytterligheter gingo Sten Bielke och Knut Kurck. som föreslogo alt ständerna genom alt avge en skriftlig b'u'klaring skulle bindas vid ansvaret, innan rädet b')relog nägol nytt val. Sa längl ville doek majoriteten icke gä. utan del besl(’)ls. all man skulle ge ständerna en kraftig varning. Rädet skulle i Kungl. Maj:ts namn b'uklara. att man helst sett att del blivit vid Salig Kungl. Maj.ts disposition, och f(")rmana sliinderna all icke g(")ra nagot. som de icke i framliden kunde f(”)rsvara. Delta skedde oeksä. dä stiindernas utskoll kom upp och begiirde nytt birslag till skattmästare, varvid visserligen präster och borgare med undvikande formuleringar strävade alt framballa. alt =>« ll)i(l. s. 122. Pr. prot.. 2. 16(»0 29 10 (.\rh.) s. 127.
lö (le Ivinifals all ^^a med pa della Ix'slul. Iilnligl prolokollel liar rikskanslern, soin f()rde radels lalan. Iva ganger nllalal den (iverenskomna 1 (innaningen.'*- Della synes doek ieke ha skell med lillhiirlig skiirpa. ly hiljande dag sades del i rådel, all sländerna horde ha lilllalals har- (lare och allvarsammare. Del nllalades l.o.m. Ivivid om all varningen verkligen Iramriiils. vilka doek De la (lardie npphragl lillhakavisade.*** Annn da resnllalel av del molvilligl hirelagna valel den dl okloher skulle meddelas sliinderna. (ivervägde man i radel ytlerligare algiirder i ansvarslrågan. Del befanns doek rådligasl all ieke flera ganger irrilera sländerna med all lala om nägol IVirsvar. De la (lardie inledde emellerlid sill meddelande om valel av (iiislav Bonde med en f(irnyad f(irklaring. alt rädel helsl sell, all del tidigare heslnlel ieke hade frängälls.'*^ Ha(l(“ls gar(leringsf(irs(ik nlliijile alllsä i en liimligen kraftlös reservation till prolokollel. Dragkampen mellan diamelrall molsalta intressen hindrade effektivt att klara linjer drogos, oeh riksdagsheslnlet log minsl av alll formen av en sliindernas solidariska ansvarslVirklaring. Det sknlle driija lill niisla riksdag, innan en aktion av en av de närmast flirbirdelade tvingade ständerna alt nttryekligen laga ansvaret genom att avkunna en formlig f(')rkaslelsedom (’)ver testaimmtet. .Hr HAi‘ Kido ;i() 10 s. ir_>. M.\. KP looo (.\(i. .SF) ;n lo. (SF); (ir. .Sli|)])i‘nl)afli: .Sonilij,'!! lyckia al niaii hado hordt hardaro och alfiiarsaniarc satjdl åth .Stiindcrno. Hr It. Fanccdcrii: Ilan liadc dol och ffcrna f^iordl. dhcl .sådant hade waril rcsoliicral. (ir: H: Oxensl: \^’ijslc al II .Sten Hielke hade sagdf Ihet han intet hade hördt the ordi'ii. Hr H: C.ancelern: Thet kinute han intet ändra, at lian kan skee liade stoji- [lat öroiuMi till. H.\. RP lotio SF) ;h 10.
KAP. 2. HKRTIG ADOLF JOHAN OCH TESTAMENTSFRÅGAN ADOLF JOHAN 1060 Efler Karl Gu.slavs död hade Adolf Johan i Gölehorg gjort några ansatser att hävda den ställning, som tillkomine honom enligt testamentet och i egenskap av konungens farbroder. Ilans ganska valhänta försök att draga händelserna under sin kontroll avvärjdes dock med lätthet av rädet. Sedan hertigen genom en rädsoch stiinderdeputation underrättats om uppskovsheslutet, fann han sig med hänvisning till det yttre läget utan forndig protest i detta.' Under vären och sommaren uppehiill sig Adolf Johan mer eller mindre frivilligt huvudsakligen pä Stegehorg. Genom korrespondens och omhud siikte han dock hälla sig underrättad om idvecklingen, värva anhängare och verka för sin sak. Till riksdagen kallades han icke. och rädet siikte pä allt sätt att sä länge som möjligt hålla honom horta därifrån.- Först sedan det för hans uteslutande avgörande beslutet i regeringsfrägan redan fattats, fiirsökte sig hertigen pä ett öppet ingripande. 1 ett den 10 oktober daterat, den 18 av hans sekreterare Lars Roman överlämnat hrev till regeringen erinrade han om det ämbete, som anförtrotts honom av Karl Gustav, samt översände kopia av fidlmakten. Avskrift av testamentet förklarade han sig underläta att bifoga, dä även änkedrottningen hade ett original- * Wittrock, a.a. s. 21 f., 57, 74; Pr. prot.. 1, 1(>()() 16/2 s. 450 f. - Wittrock. passim.
17 (“xt'iiiplar. IIiMligtMi had vidari*, all Kungl. Maj:t icke skidle onadii,'! upplai^a, alt lian kit saimna ineddolande avi^a till sainlliga sliinderna. * Mol lierligcMis Icirklariiig all lian iiniiiado vända sig direkt till shiiideriia, reageradt' radel valdsainl. (lenoin ell omedell)arl ingripande hos Roman lyckades inan einellerlid I'tirhindra, all nagra lirev (iverliiinnades.^ Den 15 okloher avgiek så ell myckel hovsand avl'allal hrev till heiiigen. lliir lackades denne ti’ir all han gall sa varsaml lillviiga. all han liirst I'ragal Knngl. Maj;l oin hri'viMi till sländerna. Aktionen helecknades soin en ovanlig sak. Sadana hrev horde icke ingivas till någon annan än till Knngl. Maj;l. Did vore däilin’ liiinpligasl, all hertigen hiille inne ined hreven. Ifråga oni regeringen och leslainenlet hade efier <)verläggningar mellan råd och sländer redan fallats en »viss och oriirlig resolnlion». som man icke vore sinnad att frångå. Med nllalal f("»rlroende liir hertigens lojalitet och ell allmiint hållet lidle all i ()vrigl lillgodose honom avrundades delta Knngl. Majds svar till .\doll .lohan.’’ Radel hade alliså nian svårighet oidi nian hrytning avvisal hertigens fiirsiik all vädja lill ständerna. lAnellerlid var del med hiinsyn till hegravningen icke miijligl all i längden hålla honom horla från hnvndsladen. Sedan Adolf .lohan liugiives avvaklal en inhjndan, meddelade han den 24 okloher regeringen, all han nii reste lill Stockholm fr»r all icke f(')rsmnma den fasislällda hegravningsdagen. Alt denna den 20 okloher iindrals Iran den 28 okloher lill den 4 novemher kiinde han icke till.*’ Då han den 28 anlände lill släden, mollogs han med lillhinlig respekt. Drolsen och en del av rådel inidle honom jiå viigen och fidjde honom till slollel, där han ink\arlerades. l-'idjande dag uppvaktades han av ell iilskoll av priisteslåndel, som had all han icke skulle hysa ovilja mot slåndet, om någol heslnlats vid riksdagen som vore honom emot.' \\\. .\(l()lf .lolKiii lill K. M:1 10/10 lOOO. ' W’illroi'k. a.a. .s. LMO. \{\. Hll 1000 1.') 10. K. M:1 lill .Xdoll .lohaii. " WilIrock, a.a. s. ICiO t'. ‘ Tcr.scriis rclalioii: lli.sl. .Miirkv., .‘5, .s. .'55 f.; l’r. Prol., 1, 1000 (.\rh.) 20 10 127 I. 1* (i. Ihissc/lfcrf/
18 Xär Adolf Johan väl var i Stockholm, ställdes rådet inför frågan, i vilken form han skulle officiellt underrättas om de fattade besluten. Då man bestämt, att hertigen icke skidle nämnas i riksdagsbeslutet, kunde man ju icke inskränka sig till att hänvisa till detta.® Rikskanslern, som haft ett samtal med Adolf Johan, kunde rapportera, alt denne icke förklarat sig missnöjd. Man sade sig icke ha eftersträvat ställningen men ansåg, att han icke kunde dispensera sig från Karl Gustavs vilja. Hertigen ville emellertid ha officiellt besked om vad som beslutats, vilket han icke kunde få av det tal som gick. Han ville veta, om han skulle ha med fcirmynderskapet itiiteld) alt göra eller icke, och han begärde, all hans privata (inskemål skulle tillgodoses. Härvid åberopade han ett Karl Gustavs särskilda brev om hertigens underhåll.® Kanslerns rapport gav anledning till en diskussion om det enskilda förmynderskapet. Mot regeringsformens bestämmelse alt de fem höga ämbetsmännen skidle vara fiirmyndare, ställdes lagens stadgande, att modern med närmaste frändes råd skulle förvalta barnens gods.^® Man måste se till, all man icke handlade mot lag. Jöran Fleming ifrågasatte, om man icke måste fiilja lagen ifråga om patrimonialgodsen. Sedan det framhållits, att dessa voro ringa och att det skulle vara olämpligt, om hertigen bleve guvernör över dem, stannade man för en resolution, att det enskilda fiirmynderskapet (lufela) icke kunde skiljas från regeringen. Rådet beslöt därefter, att Adolf Johan på samma sätt som skett i Göteborg skulle nolificeras genom en uppvaktning av råd och ständer. Den 31 oktober avgick en deputation beslående av 4 riksråd. 0 medlemmar av vart och ett av de högre stånden och 12 hiinder. Knligt rådets direktiv skulle meddelandet till fursten innehålla, att han icke uteslutits ur regeringen av personliga skäl. utan diirfiir att hans medlemskap skulle ha stridit mot fundamenlallag samt att tutela vore oskiljaktig från regeringen, men att man ville visa honom all den respekt som tillkom honom. Schering Rosenhane, « H.\. RP lOBO 30 10 (.\G, .SF). * Wiltrock, a.a. s. 0 f. RF 1034 art. 02, jl'r .\dd. 1000 art. 14; KrLL GR 1.'), jfr .Stadslagen GR 11.
19 som I'cirde ordet, har säkerligen svept in sitt budskap i tidens hela inängordiga och nndvikande retorik, men enligt rädsprolokollets vittnesbörd om notifikalionen har han underrättat hertigen hade om heshilel i regeringsfrägan och omriksmarskvalet. Adolf Johan mottog depiitationen med stor artighet och svarade »mäkta vackert» (RAP). h]xakt vad hans svar innehöll, är det däremot svart att läsa nt nr de relationer som finnas om denna in)pvaktning.‘' Det kan dock fastställas, att han icke avgivit någon direkt protest mot heslnten. Han har i stället gjort något uttalande om alt dessa måtte lända Kungl. Maj:t och fäderneslandet till gagn och nytta, vilket hegiirligl uppfattats som ett godkännande. Vidare har han emellertid talat om sitt samvetes krav, om sitt ansvar inf()r konungen, när denne blev myndig, och om sin riitt och plikt såsom konungens farbror. IHniru detta hans tal betecknades som »amhigue» (HP;A(i) och '>ohscurt» (’rerserus), har Rosenhane omedelbart efter uppvaktningen tolkat det som avseende de kungliga familjeangelägenheterna. vilken tolkning också synes ha påverkat protokollsrelationerna. 1’erserus däremot har uppfattat talets innehiird såsom mer vittgående krav på delaktighet i förmyndarslyrelsen. Adolf Johan torde vid denna tidpunkt icke ha räknat med att kunna omedelbart riva upp beslutet i testamentsfrågan. Diiremot har han uppenbarligen inriktat sig på att s(")ka öppna en väg till inflytande genom alt under åberopande av sin ställning som konungens niirmaste manlige frände enligt lag kräva delaktighet i del enskilda Rirmynderskapet. Den 10 november ingav hertigen ett särskilt memorial till regeringen med en del frågor om sin ställning. Fiirutom anspråk av ekonomisk art gällde frågorna hans rang. hans vistelseort och sysselsiittning. Dessutom innehtill emellertid framställningen ett krav på delaktighet i fiirmynderskapet i form av en fråga om Adolf Johan som konungens farbroder skidle få »kommunikation av Kungl. Maj:ts intresse».^" •' R.\. RI» 1(>()0 ;?1 10 (.\G, .SF); R.\P 1600 Ol 10 s. 11') f; Pr. prot., 2, 1060 ;U, 10 (.Vrli.) .s. 164; Rorg. prot. 1060 01 10 .s. 08; Tcrsoriis relation: Hi.st. Miirkv., 0, s. 00 f. R.\. .\iloll’ .lohan lill K. .M:t 1600 10 11; W’itlrock, a.a. .s. 0.ä2 f.
‘20 Sistiiäiniula krav avvisades blankt av regeringen genom en hiinvisning till ständernas beslut om buinynderskapet. Iträga om ekonomi oeb rang var svaret tillnuitesgäende om oeh något sviivande. Vistelseort liek hertigen sjiilv bestiimma. men nagon syssla utlovades ieke.^* Da regeringens svar genom statssekreteraren Dhrensteen (iverlämnades till Adolf Johan, har denne gjort några uttalanden som visade, att han alltjiimt ansåg, att det enskilda f(")rmynderskai)et l(")r koinmgen tillkomme honom. Regeringen hesliit därtVir att tilldela honom en skrapa oeh lät genom tre riksråd uppmana honom att sluta npp med beskyllningar mot regeringen hir intrång i hans rätt. häirmynderskapet vore enligt sfäiulcruds beslut onppHisligt IVirenat med regeringen.’^ ADOLF .lOHAXS AKTION 1664'" Adolf Johan hade KHU) ntan större svårigheter ntmaiuivrerats av den segrande rådskretsen. Han hade aldrig offieiellt ])rolesterai mot heslnten om regeringen men heller aUlrig uttryckligen avstått från sina krav. Den förkärlek för undvikande oeh ol)est;imda former, som ntmiirkt regeringens oeh ständernas behandling av testamentsfrågan, syntes oekså pa det rent formella planet knnna (ipna vissa nuijligheter för Adolf Johan att komma igen. Då ständerna sandades i maj lö(i4. kunde oekså reella fiirntsiittningar för en framstöt av hertigen anses fiireligga i så matto. att riksmarskämhetet. som stod vakant etter Lars Kaggs diid i november lööl. ater skidle hesiittas. \Tdare hade .\d(^lf .lohan förvärvat en skicklig om oekså mycket iiventyrlig politisk rådgivare oeh medhjälpare i riksrådet Bengt Skytte. Härigenom knnde hans aktion få anknytning till oppositionen mot den bligadliga fcirmyndarregimen. Bengt Skytte. som 1648 blivit riksråd. fnllf(”)ljde traditionen från fadern Johan Skytte oeh hade på 1040oeh .åO-talen varit ivrigt verksam på den pfalziska sidan mot råds- >3 H.\. m\ 1660 .VI2; K. M:t till .\dolf .lohan. Wiltrock, a.a. s. .‘l.Nl f. iH.\. RP 1660 8. 13 12 .\G, SFL F()r denna skildrini,' av det faktiska h;indelsef()rlo])|)ct hänvisas filriilnin till i notapparaten särskilt angivna källor och det i nästa avsnitt heliandlade aktinaterialct allmänt till W. Thain, Bidrag till Svenska riksdagarnes och regeringsformernas historia. 1:2 (1847! (cit. Tham).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=