78 y> Härjar kyrka åldras, std stoliiar. liyya syllar. är dörrträ ludt och fästhand. liyyer takås hel. (dtarstcn och altare, h(n>e kyrkan sainnia sin viyniny. även om man layar henne, om dessa alla äro hela'^. (Kyl5a (i. SLL) lui i och för sig synnerligen intressant detalj erbjuder stadgandet i VgL I, att on\ kyrka började åldras men icke mera. iin alt stolpar stodo, och syllar lågo, att dörrtrii och fästeband voro hela samt likaså takas, altare och altarsten, ehiirn man eljest måste reparera henne, så gällde dock kyrkans tidigare vigning; ny beluivde icke göras,och bönderna beluivde icke påtaga sig därnu‘d fiirenade kostnader. Flockens stadganden stodo i full (">verensstiiinmelse med da gällande kanonisk riitt.*'’- Flocken åsyftade uppenbarligen en stavkyrka av gammal nordisk typ sådan som Ih'dareds iinnii kvarstående slavkyrka i Västergidland. och även här anhirda kaj)ilel i X. 3,40 åsyftade en triikyrka. All kyrkan var av trä idgjorde salunda vid denna tid icke något hinder fiir en regelrätt vigning [con.svcrdtio). Modern kanonisk rätt tillåter diiremot icke. att träkyrkor konsekreras utan blott att de benediceras. l)(“t aiilVirda kapitlet förutsatte dock, att allarstenen icke flyttats (‘tier lidit synnerligen stor skada [cnorniifer hvsd i}on fiicrit). 1 Iuvudi)rincipen har alltså varit den. att en en gång birrältad vigning av kyrka eller altare liksom ett dop icke fick liirnyas. Blott om särskilt svårt oskärande skett.kunde ny vigning fcirriittas. 1(0 »Hlir kyrka ii[tfibriiten och mässkläder stulna, det är niflinysverk. Det är nio markers s<de till kyrkan, likasa till häradet, likaså till koruinyen . ( KyHti 7 pr. SLI.I Kyrkstiild intog en särstiillning i väslgiitarnes gamla lag. Medan annan stiild och snatteri fiill under ljuvabalken. i enstaka fall .\ltarsU‘ii =allar.ski\an av sfen ined relikgömma, altaret är liär alltsä (let av sten njiphyf^itda underlaget. var|)å skivan vilar. Där altarskivan var av trä. som alltid var fallet ined det s.k. resealtaret (tdtare portrdile]. gjordes en liten urgröpning i trät för en diminutiv altarsfen; i denna iirgröiming placerades den förseglade reliken och däröver stenen. Dn sådan altarskiva med sten men utan relik har återfunnits och f()r\aras i lledareds sta\kyrka. (På ptafsen gängse tal, all allarstenen skulle utgöra reliken, saknar gi\etvis grund.) c. 6. X. Ö.40. Det måste vara detta c. som avses i .SLI. W not 20 sid. 14, icke c. (i. X. ö.öl: Liyneis u'dificis DcelesiiV vestra' easu eonsurn/itis. C.j.c. ean. 110.') § 4. c. 8, 1). LXVlll. 162 163 164
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=