68 brev redan 1220.”' Föreskriften oni hnvudlionde kan därför lagas soin ett fullgott exempel på parlikularriilt {iiis j)articiil<ire), tydligen giltig för Skara stift. Motsvarande bestämmelser finnas f.ö». i andra svenska landskap och i Xorge.”^ Alt i detta sammanhang hänföra den latinska termen decinui c(ij)it(ilis till betydelsen av kapital- eller förmiigenhetslionde torde väl knappast slöta i)å någon språklig svårighet eller invändning. Huvudtionde uppbars vid ny vigning av kyrka blott av dem, som ej erlagt sådan under de sista tio åren.”*’ »Och hiiviidtionden skall man skifta i tre lotter; en lott äger hiskofien, den andra kyrkan, den tredje prästen». (VgL II KyRa 2. SLL) Om den för Sverige och England egendomliga tredelningen av tionden finns redan en viss utredning gjord i SLL, vartill bänIhiligt en allmän, äldre uppfattning skidle tiondeskatten ha införts i Västergötland först i slutet av llOO-talet på ett ting i Askubtek och blott motvilligt ha godtagits av allmogen. Denna möjlighet är väl icke alldeles otänkbar, men mera sannolikt hirefaller det vara, som ock utgivarne av SLL framhållit, alt tionden i Västergiitland var äldre och alt det i Askuhiek blott varit frågan om en nyhirdelning, så att även biskopen erhöll sin honom i kanonisk rätt tillerkända andel. 120 Visas. »Håller biskopen ej den dag han har utsatt med bönderna, dd sk(dl han böta (> marker». (VjjL II KyBa 3. .SI.Li Bestämmelsen i KyBa 8, att biskop, som utan förfall uteblev från lovad kyrkovigning, skulle bestraffas med 6 markers biiter. Hildel)rand, .Svcrif^es medeltid, 1, sid. 289; ^’gL IV, 21:99: ('.onseiisii H/>iscopi. cleri. legiferi et laycorum. DS 1. nr 189. Synes f.ö. lia fordrats av Pasclialis 11, ST I, nr 47 ocli .\lexander III, ST I, nr 49. Belägg på påvligt godkiinnande av såtlan överenskommelse, c. 2. X. 1.36. Se SLL V. sid. 12 not 13. Ibidem. Det fanns en canon, som förbjöd utkriivande av g;ird för vigning av kyrka e.c debito såsom om det vore en plikt men medgav, att biskopen ej borde tillbakavisa, vad givarne skänkte av fri vilja, e.c suo uoto. c. 1, C I, qu. 2. Likaså c. 10, X. 5,3 och c. 106. C. I, qn. 1. Se SLLV, not 60 sid. 20. Biskopstredjeparten reserverades tidigt enligt kanonisk riitt för domkyrkans reparation eller underhåll, c. 2. C. X, qu. 3. med CR. 118 120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=