63 prasl^'ard [luansus), vilken sedan skulle vara I'ri I ran alia ickekyrklif'a onera.^"^ M<iiisiis helyder här hostad oeh jord. varav en man kunde leva,'”- man vägar säkert tillägga ständsmässigt, det vill hiir siiga som honde hland Ixhider, »/ bondeUupy. Delta helonas 1‘akliskt i vederlxirande canons sista del,'”--* som ålade honom all dela med sig ät sina (iverordmule av evenliielll (iverrhul. Standarden mäsle ha viixlal i skilda delar av värt land, oeh KyHa:s lastsliillande av viss storlek ])ä prästholet ger oss därliu’ siikerligen samtidigt en hild av ett »normalhem» i tidens ^"ästerg(■)tland. Icke mindre intressant är. alt Kjdki fastslog, all prästgård oeh jord skiinkles till f()rsamlingskyrkan, vilken alltså f(")r fiirsla gängen i VgL 1 nuUer oss som moralisk (juridisk) person, och icke till iiniversalkyrkan. den stora katolska kyrkan i dess helhet. Här sammanfaller KyBa med äheropade canon 25."’' som tydligt åsyftar lokalkyrkan, icke iiniversalkyrkan eller sockenmenighelen såsom ägare till prästgården. 1 konsekvens hiirmed fiueskrevs också i ^'gL 11. alt ahalienalion av kyrkojord hlotl fick ske med biskopens lov samt prästens och sockenmännens vilja. Del blev sedan prästens skyldighet enligt VgL alt underhålla präslholets byggnader och hålla dem i gott skick. Det var väl en allmiin I’egel f()r dem som brukade andras egendom och stod i niinnaste (iverensslämmelse med kanonisk lag. som uttryckligen fordrade, att den som innehade ett prebende bidrog till reparation 10:1 105 Sancitiirn est. ut unicuiquc Ecclcsicv iiniis munsiis intajcr nbsqiie ullo scruitio uttribuutur; så liilja tiostäninielserna för prästens friliet från icke kyrklifia oncra ocli <lct viktifia tilläggel: Et si alitiuid umplius luibucrint. iiule mojoribiis suis debitiim servitium impendunt, c. 'lö, C. XXIII, (ju. 8. .Samma cunon återfinnes iiven som cap. 1, X. 3,89. liiir nuijoribus iimirats till senioribus. Fritict från icke kyrkliga onera krävdes även i påvebrev till kon. Sverker d.y. den 10 3 1200. DS 1, nr 131. Monsiis, Mnnse, ein Stiiek Land, inouon einer leben kann, .Sir: deineure, habii(dion, donudne. Itlaise; Hildebrand, .Sveriges medeltid, I, sid. 24.'). Se ovan not 101. .Se Hildebrand, .Sveriges medeltid, 1, sid. 155 ff., som doek bygger Just på tandskai)slagarne, samt not 0 i .SLL V, siil. 225. . . . unieuique Ecclesio’ uniis månsus . . ., e. 25, C. XXHI, qu. 8, se ovan lOt 102 104 not 101. 10.) y^gL 11 KyHa 07. För universalkyrkans egendom borde ])åvens tillstånd ba inliämtats. men någon föreskrift därom har jag ej funnit.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=