Ö9 »Viljd bönder (jörn kijrkn, dd skall man bedja om biskopens lon därtill. Han sktdl lona det^. (VgL 11 KyHa 2. SLLl Viir l'()i'sla kristna kyrka lär ha npplörls pä en enskild stormans, llärj»ers, initiativ.^'* Pä Gotland, i Öslergiitland och väl trolif^en ocksä i \’ästerg()tland uppliirde storbönderna slnndom egna kyrkor ät sig IVir sttirre bekvämlighets skidl (dt lUdini maki) Säkerligen tog konungen under missionstiden ofta initiativet till kyrkohyggandel, säsom man kunnat vänta. h]tt stort antal kyrkor älerlinnes ocksä i)ä eller vid kimgsgärdar, säsom Ilnsahy kyrka och, troligen, Knngs-Lena i ^’äslergötland. Hnsby-Hekarne i S()dermanland och mänga, mänga andra. ÖgL förväntade icke nägot byggnadslov av biskopen idan pähjöd blott, att sedan konungen börjat bygga kyrka, sknlle bönderna fullborda bygget. Godtaga vi denna tankegäng, och det mäste vi nog göra, sä är det svärt att i flockens sista sats se nägot annat än ett kategoriskt imperativ: biskopen skvdle ge sitt samtycke och fick icke neka. Kunde detta birenas med kanonisk rätt? Dess krav synas mycket besliimda. Päve Gelasius (492—490) hade dekreterat, att ingen kyrka finge uppföras utan pävligt tillständ. nyl)yggd kyrka icke utan pävligt medgivande vigas och offentliga processioner icke utföras i kyrka, som vigts utan pävligt tillständ.Samma ständpunkt intog päve Nicolaus, (858—8(i7) som icke heller ville tilläta instiftande av nägon kyrka utan den apostoliska Stolens anktoriserande {sine nntii S. l^n synod i Orleans medgav emellertid. att kyrka kunde byggas, sedan ortens biskop varit pä platsen. l)lanlerat korset pa det ställe, där altaret skulle stä, och bestänkt platsen med vigvatten.*^” Rätten att medgiva kyrkobygge hade 8:»‘> '*■’ 1 lerifjnriiis kalliis i Uiml)orls \’ila .\nsiharii, cap. X. -SK.S II sid. 11)4, C.onsiliarias lie(jis. d.v.s. konunj'cns rådsherre, cluiru nå}4ol kungligt råd iiiiiui icke fanns, .\dain av llrcmen kallar honom i Ex .\dami gestis . . . |)onlificnm. .SR.S III, sid. l.")7. liirete [ireefeetus. som väl niirmast kan motsvara knnglig fogde, hefälhavare eller stadskommendant. Ingendera hefattningen torde ha funnits på ,\nsgars tid. .Se oek G. llafström. Land oeh lag, sid. 21. GnL d: d. (igl. KyHa 1 samt not till ^’gL II sid. 22.ä i SLL V med hiinvisning till utredning i Ilildehrand. Sveriges medeltiil, 111. sid. 80. **■’’ ee. l 7, 1). 1 De eonseer. e. 8, I). I De eonseer. e. 0, 1). I De eonseer. Ifrågavarande canon har tidigare observerats i 8;pi
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=