55 skänka alll sill till kyrkan; men löddes honom sedan barn, borde biskopen älerslälla gåvan, som ban visserligen bade formell rält all bebålla. men bloll i krafl av domslolsräll, ieke i enlighet med »bimmelens riillRegeln har formals av lärofadern Angusliniis. Kyrklig rällsuppfallning medgav nämligen icke, alt man gav allmosa av oriitlfången egendom,"'* ej heller all man log från de rika och gav ål de fatliga.'* Äklenskapets förslå mål, all föröka sliiklel, ansågs vara givel av naluren. Det kristna äktenskapet hade också till upi)gifl all, så långt imijligt var, föra fram det nya släktet till mänsklig fullkomligbel iad perfcctum stdiiim hominis, in (lunntuin homo est).''- Della mål kunde, menade man, endast nås genom kristendomen, och så blev del en ofrånkomlig plikl alt clcipa l)arnen. Man kan nog fiirstå lagstiftarens goda vilja, men var legitimt barns rält till arv verkligen all betrakta såsom »de ludiirn», kan VgL I:s bud all sätla dopet såsom villkor t'öv bnistarvinges rält alt ärva föräldrar svårligen förenas med katolska kyrkans allmänna lag. A andra sidan står stadgandet faktiskt både där och i andra av våra landskapslagar."'* Del kan blott ba tillkommit genom prästerskapets tillskyndan, och detta prästerskap måste fiirulsiiltas ba menat sig tillämpa kanonisk rätt, sådan den då uppfattades i Sverige.'^ Del döda barnets arv kunde ju doc-k gå vidare såsom bak- eller sidoarv. meu sådana arv synas ej ba berörts i kanonisk rält: där kunde man utan binder av denna följa landets sedvana. Där kunde bondesamhället bevaka sina intressen: att värna ättens rätt och hindra jordens uppdelning i alltför små lotter."'’ (i\crsaUs med l)röslar\ iiif;e, (/cnus commune, icke .sou, (jciius musciilinum. .Ifr Vo.v filii iitriiisijiic se.nis hos Isidorus, Elyin., IX, vi, Stemma III. .\ven l)arnharnen riiknades i kanonisk nitt såsom hröslarvingar med arvsriilt de imtiiro. Iliekor lika viil som pojkar: kanonisternas »nalurräll» var densamma liir alla le),'ilima harn, ee. 10 oeh 18, X. 8,20. e. d.8. C,. X\'1I, (JU. 4: ».sed inre fori, non iiirc poli». e. 1, C. Xl\', (pi. ö och in pr. 1 :ie partis: e.r (jiiolibet molo oc(iuisito. ■' e. ;i, C. XIV, qu. å. "- e. 7, D. 1; Thomas, .Summa, .Siipplem., 41, 1 cp., som hiir stöder sij; ))å .\ristoleles hilhiea, ATII. xi: trin a parcntihiis hnbemus: esse, niitrimentiim et (lisciplinom. (iredt, föementa. II, nr 854—855. ” Se SLI, V, sid. 11 not 0. Se ovan sid. XII; L. ('.arlsson. Dopet oeh arvsrätten, Kyrkohist. .\rs.skril't (it) 11too. »En föriindriuf' till det hiittre var möjlig endast under den förutsiittning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=