54 lifter ordet ikijrkoydrdcn^ töreter X'f’L I en lucka, soni emellertid kan fvllas ut av A’gL II KyHa 1—4. Se vidare härom SLL V, sid. 11 not (5. . . .»oe/i (let .sk<tU t(i</(i (irvii. (VgL II. Kylla 1) Del döpta barnet hade enligt VgL 1 arvsrätt, det odöpta tydligen icke. Beauchet, Beckman och utgivarne av SLL hävda här, de senare med åberopande av motsvarande sladganden i andra landskapslagar. att odiipt barn »enligt kyrkans regler» icke kunde taga arv.®^ 1 C.har ingen sådan regel kunnat återfinnas, i (".j.c. icke heller. Den canon, som tryggade briislarvingens arvsrätt men medgav, att Kristus gjordes till medarvinge,®’ har ej tagit upp frågan. Kyrkans syn på arvsrätten måste ha varit följande: Legitima barn hade de nnfnrn rätt till arv efter föräldrar.®® Tvister lekmän emellan hörde under världslig domstol, men i frågor som rörde arv eller testamente fö)rbeh()ll sig påven rätt att fälla dom, fastställa, vilka barn som voro legitima, och fastslå deras rätt till arv.®’ Ingen legitim bröstarvinge fick göras arvlös: på sin höjd fick man »göra Kristus till medarvinge», med andra ord giva Honom, d.v.s. kyrkan, en full arvslott.®** Den barnlöse kunde .som (l()tl in pro/insito, under avsikten alt bliva döpta, kunna iinmera erhålla kyrklig jordfiistning {sc/niltiirn). vilket ej hrnkar medgivas odöpt eller exkommunicerad, ('..j.c. can 1239. §§ 1—2. Se ock A'gL I .Vrlia 4 pr.: Får hon harn. lår det kristning, då har hon hiignal arvet. .SLL sid. 70. Beanchet har samma uppfattning. Loi de Veslrogothic, sid. 134 och 172. 8" c. 8. C. XIIL <111. 2. 7. 1). I: liberonun siiccessio |CR. Isidorns, varifrån denna canon hiimtals. har snscep/io i tre handskrifter, eljest siiccessio, Etym. v, IL .\ven moderna katolska författare synas hålla på alt legitima barns arvsriilt måste anses vara »natnrriitt»: Ciredt, Elementa Philosophiiv, Thesis XX. nr 839: transitiis rci posscssic ah uno possessore in aliiini . . . per transitiiin <ib intestato a parentibiis ad liberos. Likaså Cienicol, Institntiones, I, nr 007: Deseendentibiis iiis videliir eonifietere ex i/iso inre natiirie. ut in ciiis bona aliyiio modo siiecedant. saltern merito ab co cxcliisi fiierint. Beckman finner icke orden ok arf [taya] vara ursprungliga i texten, .\ntikriti.ska annnirkningar. sid. 130 ff. 8' X. 4,17 i sin helhet. I niim filium iiabet: piltet (diristiim alteriim, o.s.v., c. 8, C. XIII. (jn. 2. Läsaren torde observera, att den ofta citerade canons ord filiiis här av mig «6
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=