48 (len iir nog svar all komina ifrån, har del oekså ell slarkl sUid i den kanoniska riillen. som hesliiml fiirdiimde den. som liimnade sina barn nian midvändig fcida oeh andlig foslran.^*’ liksom varje nlsiillande av barn oeb vanlTira.'*** rill jiimlTirelse biir bär nämnas, all barniilsiillning förekommil i vära nordiska grannliinder likaviil som i del hedniska Sverige. Säbmda faslsliillde visserligen Äldre (lulalingslagen. all \arje barn. som liiddes i landel, skulle iippfiidas. men lagen gjorde del vikliga iindanlagel. all barn. som var sä vanskapl, all ansiklel vände dil nacken oeb larna dil bälarne skulle vara. skulle fiiras lill kyrkan, diir biivas nr bedendomen id.v.s. diipas). läggas ner i kyrkan oeb lämnas all d(‘>.’^’ Händer det sjukdom /hi uäi/en oeh kun det ieke kommu till ki/rkun. du skull (judfudern dö/iu det oeh tjndmodern hullu det-», . . . (KyHa 1. SLL) Del bar redan sagls. all lillfällen gavs, dä elt biiglidligl kyrkodop ieke kunde genomfeiras. Dä niid eller fara tor diidsfall fiireläg. kunde enligl kanonisk rält vem som helst, som hade för avsikt all döpa. fcirrätla elt giltigt dop, det mä vara en främmande präst, en diakon.’*'^ en lekmaneller en kvinna.^'* ja, t.o.m. en c. 14. 1). XXX. f. 1. X. De infuntilnis et Innyiiidis e.r/msitis efter (irej^oriu.s IX r2;44i. Oni l)()tg()ring för föräkirar, sdin direkt mördat .sina barn eller råkat kväva dem i sömnen, se X. 5,10 neli 5.11 i deras helhet. •*' jiut er nu Iminest. ut hurn huert seul ulu u lunde vuro er horet nerär. nemu fxit se meä jieim orki/mlum horet ut fiennmj home unlit sem nueke skyllde, lehu fnmjut twr sem lurlur skylläii. fxi seul jxit hurn lil kirkiu /'(eru. oe heuiu 6r heiärnum dome, oc leyyia niär i kirkiu oe lutu pur deyiu. .\ldre (inll. Kristenretten 21 i XGL 1, sid. 12. •** Xeeessitute eoyente: i)räst, som i eget eller annans områile elk‘r var än han befinner sig. viigrar döpa en sjuk, så att denne dör odöpt, skall avsiittas, e. 22. 1). 1\’ De eonseer.: diakon får döpa i prästens frånvaro, si neeessitus eoyut. e. 10 ihrn. item e. 15, D. XC.III. Lekmiin kunna di)|)a giltigt i samma nödUige: ce. 21 oeh öö. 1). 1\' De eonseer.■. Thomas, -Summa, III, 67, 3 cp och ad 1. Kvinna, »(/uumuis doetii et sunetu», må blott döpa i nöilfall, ej annars e. 20, D. IV De eonseer.; c. 4, C. XXX, qu. 3; Thomas, Summa, III, 67, 4 cji oeh ad 1. .\ven .ildre Gnlatingslagen medgav kvinnas rätt att döpa. då man ej fanns: En pes.sa skirn skul iamuel kona skirn sem kurlmaär. ef eiyi mn kurlmunne nu. Kristenretten 21. XGL I, sid. 12. (1227
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=