47 mod denna läsninjf kominer VgL 1 här inyekel nära den kanoniska rätten. Prästen sknil bjuda, huru läru/e fader aeh moder skola närda det^K (KyHa 1. SIJ.) Soin avslutning pa stadgandena oin hiigtidligt kyrkodop tolja de inyeket omstridda orden, att prästen skulle ålägga fader oeh moder all vårda barnet intill en viss tid. De ha ansetts innehiira en uppmaning till fiiräldrarne alt giva akt på att harnel ej kvävdes under siminen, de ha salts i samband med föreskrifterna i landslagen om burn frilloharn sknlle nppfiklas,'** oeh de ha. av Pipping, ansells syfta på konfirmationen, vid .sjnårsåldern. intill vilken ITiräldrarne hade ansvar för barnets liv oeh lost ran.Att del fornsvenska ordet Vdrjwetd även omfattade föräldrarnes ansvar f('>r harnel. torde stå nlom allt tvivel. Man måste i detta sammanhang doek komma ihåg, att harimtsättning i ieke ringa nlslriiekning föirekom i det hedniska Sverige. »Parmhärtighetsmordet» har doek aldrig godkänts av kyrkan, som från äldsta tider kämpat för barnets nit t att leva. Se vi stadgandei emot denna hakgrnnd, oeh »=* MKI.L .\rHa Hi, KHLI. ÄrBa 18. .So niirmare .SLI. nol 4 .sid. 10. Ordot narfineta ålorgos mod vårda, iiiidorliålla, hos .Siidorwall. Ordliok, ooh .Soldylor i lians Cdossaria ooh hans Ordhok till SCiL. (’.. G. .\ndrön, Konlirmationon i Svorif^o, sid. S.'). har visal. all nåf^on hosliiind konfirmalionsåldor ioko kan angivas. Man inåslo då ha nöjl sig mod all konfirmanden upimått den ålder, alt han kiinde förstå sakramenlels innohörd {anni diseretionis). Här kan hloll lilhiggas, all konfirmalionsliden måsle hliva heroende av liiskopens Ijiinsleresor i det stora sliflel.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=