4() . . . »prästen skall döpa barnet, (judfadern hålla det oeh (jiidmadern sä(ja dess namn». (KyHa 1. SLLi Vi ha i del iiiregående visat, alt del höf»lidliga dopet, varom här är 1'rå^'a. skulle lörrätlas av prästen i liirsainlingen.-” Diakon eller hjälppräst törntsalles av VgL 1 icke finnas i de sniä sockname. Men kyrkoherden sknlle vara anlräffhar pä hoställel, soin ovan sagts. Laga hirfall fiir honom angivas dock i KyHa 14 oeh behandlas nedan.Den följande bestämmelsen, alt gudfadern skulle hålla barnet, hör väl närmast tolkas så, all gudfadern sknlle hålla fram det under hela primsigningen samt under den fiirberedande delen av dopet, då prästen hl.a. smorde barnet med vigd olja och måste ha händerna fria. Efter dopet skulle faddern enligt den kanoniska rätten mottaga barnet. Heslämmelsen kan Liras tillhaka till ett stadgande, att icke flera ulan blott en. man eller kvinna, fick sliga fram och mottaga den döpte.'*’ Så fick gudmodern i stället säga dess namn, ty vid varje dop måste även ett hland kristna brukligt namn givas. Men detta vare sagt som en sannolikhetsförklaring. Originaltextens ord yiidfdfHr [.sko/] o httlde måste dock kiinna läsas efter grundbetydelsen hdlld [luinden] j)å. Lnligt den katolska kyrkans dopritual skulle fiirutom prästen även faddern under själva diipelseakten hålla eller åtminstone vidriira barnet. 1 själva verket måste prästen, vars kullhandlingar icke föreskrevos i KyHa. med båda hiinderna sänka ned barnet i dopvattnel och åter lyfta del därur. Ihirunder måste faddern vidriira det med handen. Därefter var säkerligen gudmodern närmast till alt torka och åter påkläda barnet. Så skildras ock i en medeltida kyrkomälning ett barndop.'*- ,\ven -* c. H). 1). 1\' De eonseer. KyRa 14 § 2. e. 101. 1). I\' De eonseer. .Se .Söderwall, Ortlbok. s. v. halda nr 5, 7 oeli 24. llaiulpåliiflfjniiifien vid do])et {manus imfiositio] kan följas tilll)aka till dOO-lalet. Se Rraun. I.iturf*iselies llaiutlexikon s. v. Itandaufleyiimj. Den syndxiliserade. alt djävulens makt över barnet brutits oeh att delta upjitagits i Kristi oeh kyrkans beskydd. Den får sålunda ieke förväxlas med bandpåliigj^ningen vid konfirmationen, som behandlas i 1). De eonseer.. än mindre med den vid ordinationen, vari lekmiin ieke lilliitos deltajja. Den kyrkomålning, som sid. 47 återgivits efter en teckning av G. Brnsewitz för Hildebrand, Sveriges Medeltid, I. sid. 110. är utfcird 1404 i Råda kyrka i Värmland.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=