48 . . . »och salt och lutttcn. Det skull mon bäro till ki/rkon». (KylUi 1. SI.LI I'ader och moder skulle allfsa skalTa salt oeh vallen. \'allnet är el! oumhärligl elemenl i do[)el oeh kan ieke under näf^ra onisländigheler ersiillas med nai'ol annat ämne.'" ^"atlen måste uppenharli^en alltid hirulsätlas finnas vid kyrka oeh prästgård: del är därför egendomligt, all det skulle medhiras. Redan lians llildehrand f(")rundrade sig (iver denna fordran oeh fann den »opraktisk».” 1 VgL II har stadgandet hortfallil. \’arfr)r har del då (iverhuvud tillkommit ? \agot säkert svar står väl ieke att få. Bristen på kiillvatten t.e.x. pä skärgårdens (iar, de s.k. Ullanden, elhu' i vissa andra trakter motiverar knappast en lagstiftning f(ir landskapet i sin helhet. Däremot h(ir man ha i minnet, alt vägen till kyrkan mångenstädes var lång oeh, särskilt då den giek genom de stora skogarne, även farlig. Medfiirl vatten hevarade då alltid nuijlighelen all i yttersta fara f(ir harnel kunna hirrätla niiddop på vägen. Sjnkdom på vägen f(irulsaltes ju oekså i flockens sista del. Del var i så fall blott fråga om en liten vatlenmiingd, som heluivdes fiir ett luiddop. Med »den himmelska vishetens sall»'- är fiirhållandel troligen ett annat: sall var en dyrhar vara oeh ej allff(ir lättillgänglig. D(*ss medf(irande hU'v ett litet ekonomiskt hidrag till fiirrällningen. Även olja luirde till hiiglidlighelen i dopet, ieke till del luidvändiga. Den kunde helt enkelt ieke framskaffas av fiiräldrarne: den var dyr: den fick hlolt vigas av biskopen, ieke av kyrkoherden, oeh skulle efter vigningen fiirvaras i kyrkan. Mer än årsgammal olja fick ieke användas.'^ .\llt delta var kanonisk rätt. »D<i skull mon kolla po prästen. Hon skoll ho po ki/rkoholet». iKyltii 1. .Sl.t,) Redan f(")rul har frandiållils —oeh del var både väslg()lalag oeh kanonisk riill all dopet i regel skulle äga rum i kyrkan oeh om mail (ncrgåll till enskilt dop kort etter fiidelsen. \'arken de övriga svenska landskajislagarne eller 'I'liomas .Summa uppgiva några taststiillda doplider, e. 1. 1). IV De consccr.-. riiomas. Summa, 111. fiti. 4. “ llildehrand, .Sveriges Medeltid. Ill, sid. (SIS. *- sol coclcstis soiiicntio’. etter Heda veneraliilis i e. O.ö, D 1\’ De consecr. Om oljan vid doptd. se cc. 70. S7—00, 110—r2.‘3. 1). I\' De consecr.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=