34 kamp, så rasade den onde förgäves! Den kärva avslutningsfrasen antyder sålunda samtidigt, att man varit fullt övertygad om det avslutade lagstiftningsverkets stora värde och betydelse. Men ieke heller här får man pressa orden alltför hårt: lagen kunde dock hlott göra människorna goda i deras förhållande till de styrande. Den kunde icke förhindra alla laster, ej heller mäta alla med samma mått: Mycket som straffas hos den vuxne måste överses med hos barnen, och lagen var dock avsedd för den stora mängden, vars större del ingalunda tillhörde »de i dygd fullkornlige».*' Den skulle ock tygla människornas ftirvägenhel, så att de oskyldiga kunde leva i trygghet..\vslutningsorden giva ]iå detta sätt den enda antydningen i landskapslagen om alt denna även h()r gtira människorna goda. Thomas, Summa. I—II. 92. 1 cp samt (iregorius IX i »Hex Paciticus'!. Thomas. Summa, I—II, 96, 2 cp. c. 1, I). I\' eller Isidorus. Den kanske litet övermodiga utmaning, som orden innel)ära. saknar ej alldeles motstycken på andra liåll. I »Sachsenspiegel» menar Kike von Repkow, att påvcriitten :ir fientlig emot den gamla saxiska folkrätten; »/c/i stehe råme^ (Rom) »sam cin irilf, (laz die hitnde hellen <in. stnen miner lére nii hewilt, der spreche an inieh oiieh smaz her kan Inir citerat efter Curt Mullers edition i Reclain. ^S/ieenlam jurist är f.ö. en ofta förekommande term, och v. Repkow ger motiveringen till namnet; »men Sachsen rccht ist hie an bekant, als in eyme spiyele die nroninen sich be- (finnen schoujen.^ ■, a.a. sid. 9. Citatet helvser riitt v;il 120()-lalets npi)faltning om lagens uppgift.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=