26 Xej, fiirstarne ha fått sitt uppdrag att regera, för att gudsstatstanken så skall kunna förverkligas. Det gamla inom germanstaterna gällande kravet, att konungen skall upprätthålla frid mellan män, finns även i kanonisk rätt, men det har nu preciserats därhän, att han i allmänhet blivit rättens högste vårdare, som skall förbjuda och förhindra stiild, straffa äktenskapsbrott, utrota de ogudaktiga; han får icke låta fadermördare, förrädare och menedare leva, han får icke låta sina undersåtar handla gudlöstkonungen skall skipa rätt. befria de förtrjxkta, undertrycka de onda, hjälpa främlingar, faderlösa och änkorså måste den världsliga makten hjälpa den andliga,^-’ och furstens stränghet skänka kyrkan frid.-^® Då domaren dömer efter lagen, soldaten dödar i strid eller bödeln avrättar, blir därför ingendera skyldig till blodsutgjutelse.'^^ Oerhörda brott ienormid fhif/itid) såsom biskopsdråp böra genast straffas redan av den världsliga makten.’’- Deusdedit reglerar — liksom senare Thomas kommgamaktens ställning gentemot kyrkan. Den blev, som tidigare framhållits, faktiskt ett vasallförhållande. Ej heller i Sverige kunde detta helt undvikas. Liksom i Norge konung Magnus Erliiigsson 1164 måste erkänna sig som vasall under kyrkan,så måste est in veritnte. Veritas (juippe Dominus est. .Ifr I Kor. 4, 7. I De cou-sideratioiie Liljri V .skriver Bernhard 1)1.a.: impositum scnserimus m i n i s t e r i u m non dominium datum. Lib. 2 VI 9 samt: (dtcndas pariter vilissimum eincrem non fuisse sed esse, Lib. 2 IX 17, cit. Mirbt, sid. 130 och 131. c. 40, C. XXIII, qu. 5 efter Cyprianus. Parricida är ej blott fadermördare utan envar som mördar nära sUikting samt fosterlandsförrädaren; jaf; liar här tagit ordets hdda betydelser med; filios har hiir översatts med undersåtar. Det är väl ovisst, huru långt konungens riittsvårdande upjigift striickte sig i germanstaterna, men Tacitus känner hans anspråk på kungsandelen av böterna, (caji. 12l, Xials saga låter konung Harald Gråfiill förklara, att han lovat hålla alla ^■id lag och rätt (sid. 12); Hildebrand synes mena, att redan Ynglingaiittens kungar voro högsta skipare av rättvisa, .Sveriges Medeltid. I, sid. 233. men härom råda väl delade meningar, c. 23, C. XXIH, qu. 5, enligt Hieronymus. Innocentius till konung Sverker, DS I, nr 127. .Ifr Bååth, sid. 88. c. 4, (L XXIH, qu. 5, efter Augustinus. cc. 13, 29. 31 och 41, C. XXIH, qu. 5; Thomas, Summa, II—II, 40, 1, c. 39, C. XXIH, qu. 5 och DS I, nr 192. Bååth, sid. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=