22 inedarbetareskapet, han lick icke vara sig själv nog. Riksstyrelsen var honom given liv (iiid. Om detta ock skett genom hans tiirläder, sä var den dock förenad med skyldigheter emot givaren, Giul, som representerades av kyrkan. Så uppstod ett kommgadöme (iv (hids n(hli\ ehuru förvisso icke i den mening, som senare däri inlades av l.ex. konung Jakoh I i England'^'* ulan underställt »Kristi ståthållare», påven. Arvkonungalanken var därmed oupplösligen fiirenad, och då kyrkan fiirhehöll sig ensam att avgöra, vilka harn, som voro legitima, så följer härav konsekvent, att hon ansåg sig kunna kontrollera tronkrävarens legitimitet, och alt hon även i ett valrike som Sverige tVirscikle sttkija en tronkrävares rätt såsom ärvd.'^^ Konung lAäk Knutsson nämnes såsom vår ftirste krtinle konung. Han var ock den förste alt använda titeln »Med (iuds nåde». Utan tvivel erhöll konungadinnet genom krciningsakten en särskild helgd. Telgekonciliet 1279 framhåller iippel kyrkans rätt att ingripa ej hlolt mot envar som fcirdristar sig all tillfångataga, fördriva eller dräpa en av kyrkan kriint konung i detta land. ulan ock mot envar som därtill lämnat råd eller hjälp, så all de må veta sig vara hemfallna under hannet. och att ingen av detta hrollsliga parti någonsin läirtjänar att av kyrkan kninas till konung.'^'’ Delta hävdas under påverkan av Innocenlius 111 :s uTIie State of Monarchy a>as the supreinest thiny an earth, because kinys are not only (iod's lieutenants here beloin. and sit upon Hod's thrones but even by God himself are e(dled Gods.^ (i. Davios, 'I'he early Stuarts, sid. 32. .\v Ilonorii brcv 7 8 12H). ST I, nr (It), kan man utkisa, (dt den danske konungen underrättat påven om att sedan konung Trik Knutsson i .Svt-rige, i ljust minne bevarad, ryckts bort frän alla jordiska bestyr, en svensk iidling .lo'han Sverkersson], stödd av några stormiins i samma rike välvilja, iiuhI våld infallit i landet i avsikt att beröva den ilöde konungens son. som också var tien danske konungens systerson, hans ärftliga rätt till riket, att iirkebiskopen i Tppsala och hans lydbiskojiar emot den danske konungens |)rotest och vädjan till påven hade krönt nämnde .Tohan, (dt j)åven diirför liade befallt tre biskopar att undersöka saken och, om så \erkligen skett, åliigga iirkebiskopen och den ene av biskoparne att jiimte ombud från de (ivriga inställa sig hos påven fiir att där stå till svars. Ttlrycket >'«(/ defiincti filiutn iure luvreditario denoloenduinc talar luir sitt tydliga språk. Tydligen har påven till en början godtagit de framförda arvsanspråken men sedan iindrat mening, då han fiiljande år den 4 11 1220, ST 1. nr 67, giver sin bekriiftelse jiå av konuny .lohan utfärdade privilegier. . . . ^st(duiinus vt (]uieun(jiic sue fidclitcdis ct tociiis honest(dis imincmor reycin huius reyni per eeclesiam coronatum captiiiare fuyare vel oecidere
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=