4 vi icke här yttra oss utan stanna vid det försök att till ett helt samordna sinsemellan stridiga regler, Concordia Discordantiiim ('.anoniiin, som den lärde camalduensermunken Johannes Gratianus gjorde omkring 1140 och som efter hans död blev känt som Decrctiim Gratiani. Det komatt så småningomutgöra grunden till den ryktbara lagsamlingen Corpus Iiiris Canonici. Gratianus själv var helt gripen av de gregorianska tankarne om påvedtimets absoluta dominans och kyrkans fullständiga oberoende av lekmannainflytande, d.v.s. av tankar, som ännu ingalunda kunnat helt ff)!'- verkligas men säkerligen enligt hans mening voro väl värda att kämpa för. Ursprungligen skrivet till tjänst ftir de rättsstuderande i Hologna var och förblev Dekretet en helt priixit textsamling, aldrig tillerkänd någon autenticitet av den heliga Stolen. Flera av dess regler, canones, äro, som redan titeln anger, direkt sinsemellan stridiga och måste då jämfiiras med andra källor, främst de stora teologerna. Flera äro tagna ur de beryktade pseudoisidoriska dekretalerna, en samling kyrkorättsliga dokument, som falskeligen tillskrevs Isidorus av Sevilla, ehuru de tillkommo först o. 850. Dessa canones förtjäna överhuvud icke någon tilltro, men allt detta hindrar icke, att Dekretets canones utövat ett mäkta stort inflytande och i stor utsträckning åberopats.Och varför icke? Ingen canon blir i och för sig riktig eller oriktig emedan den upptagits i Dekretet. Det stora flertalet i detta står i närmaste överensstämmelse med kanonisk rättsåskådning, sådan den ifrågavarande tid utvecklades och fastställdes, och de auktoriteter, som åberopas, äro ofta obestridliga. De kunna därför med fördel brukas och åberopas, under förutsättning att detta sker med tillbörlig kritik, varvid de måste tillerkännas precis samma auktoritet, som tillkommer just de källor, de återgiva. 1 omtvistade fall bör därför även den av Gratianus åberopade källan anföras.^' Att .Se kardinal Gasparis ål)eropade företal till C.j.c. samt Introduction i Traité de Droit Canonique. ** Sålunda ha de åberopats i .\lexander Ill:s skrivelser till vårt land. I ST 1. nr 47 ha icke mindre än 11 citat återfunnits: cc. 16. 17, 18. 20, 23, 24 och 25, C. XI, qu. 7; cc. 3 och 114, C. I, qu. 1; cc. 1 och 2, C. I, qu. 2, och Thomas åberopar dem ofta i sin Summa TheologiiP. y>Cette collection fut ct (Icmeiire toiijoiirs iine anivrc privée. nuiis (I'line importance pnrticuliere^, Traité de Droit Canoniiiue, sid. 40. Satsen: »Den romerska kyrkans omsorgsfullt utbildade traditioner och rättshegreiip hade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=