XIII väl av den kanoniska i do^nnals eller moralens namn.'* Om vi nlj^å 1'rän all Äldre \’ästg(')lalagem sådan vi ha den i den berinnda handskrillen H 59, tydligen nedskrivils på 1280-lalet »sådan den etl sextiotal år tidigare samlats oeh redigerats av lagman b^skil»," så kunna vi naturligtvis ieke vänta oss så särdeles mycket av rent kyrkliga synpunkter på »människans evighelsmål» direkt återgivna i borgerlig lag. Kanonisk rätt före 1917 års kodifiering och framlVh' allt hire (iregorius lX;s ryktbara Dekrelaler av år 1254 är synnerligen svårbemiislrad. Det är ingalunda nog med att slå upp Magister (iraliani Dekret, iiven om detta alltid kommer all fiirbli huvudkiillan. Denna undersiikning vill bidraga med att söka påvisa de källor och deras anviindning, som slodo tidens biskopar och rättshirde i \’iisterg(’)lland till bnds, då de måste åberopa »Onds lag». Därför har också en ingående kontakt sökts med den tidens teologi. f()rsl då naturligtvis med Angnstinus, som i hiig grad dominerade den västerländska kyrkan fram till 'riiomas ah .\(puno. Hans stora verk om Gudsslalen (De civitdte Dei) har lämnat viktiga bidrag till denna studie förutom andra av hans verk. .som flitigt citerats i Dekretet och räknas bland de våkligasle av dess källor. Med bänsyn till irländsk och anglosaxisk mission i vårt land kunde man väntat sig finna Beda oenerdbilis vara en rikt givande fyndgrnva l(")r vår slndie. Så har dock icke varit fallet. lÄidasl enstaka citat hos Magister Gralianus ha hidragit till alt bringa klarhet i vår nndersiikning. Bernhard av (dairvanx var en jätlegeslall som behärskade 1100- och 1200-lalen. M se i IVirsta rummet i honom kloslerreformatorn. teologen och birkinmaren av den kristna kärlekstanken. Just hans kärleksnilälskan har drivit honom att stiilla krav på furstemakt och påvediune. som himnat outplånliga spår i historien. Här b(")r kanske nämnas ännu en teolog av hiig resning, Isidorns, biskop av Sevilla (500—050). (i. Ia‘ Oras. Ilistoire du Droil ol dos Institutions de Obgliso ou Oooidout. I. sid. 4. N. Oookman. IV vår iildsta l>oU. siil. .4 sauil SI.L V, sid, XV. Fiirokomstiui av en t'raf,'mentari.sk to\l forusvouska», två blad av V^’l. 1 1'uuua i rof,'dor:ikonska|)er tråu Tidemarkon, l)or()ros av G. llafstriun. Laiut oeh lag, sid. 25, diir iiveu lagman Fskils verksamhet redovisas. »vår iildsta haudskrifl på \’gL 1 Fragmeidet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=