125 hloll cU'.ssa tail: IvisI nu'llaii biskop ocli biindor oin li'trsiimnu'lse av kyrkovigiiing och oin bruleii kyrkoj^ardsfrid, nudlan präst och l)ondc oiii vein som liinde vadeld i kyrka saint oin äinbelsbrolt av priisl. Kyrkans krav på nämnda privilegium har blott såtillvida godtagits, att biskopen fick mottaga bondeed genom sin länspräsl och sjiilv gå ed genom sin stallare. 1 uppenbar strid mot kanonisk rätt måste däremot prästen själv svara lör sig på tinget, linni niira bestämmelserna om edgärd [purijdtio c(u\onic<i) i den kanoniska rätten och i Atdre \'ästg()talagen egentligen koniino varandra, torde vara mycket svårt att siiga. Julgiirdsiniinnens nppgitt var att tinstiirka den ed, som en av parterna gick. Svensk rätt kriivde ibland ntiiver edgiirdsmäimen s.k. tiiredsiniin. kådigt kanonisk rätt bestyrkte edgärdsiniinnen med sin ed. att de trodde j)å sanningen av vad parten besvurit {jiirdiucnfum crcdiilitatis). kådigt ett stadgande i (jstgidalagen skulle de bestyrka, att tiiredsiniinnen svurit »sant ocb laglit» [jurdincntiim verit(itis). kliirnvida sistnämnda regel gällt iiven i ^å'isterg(’^tland, är ovisst.'’ Heträttande det omstridda edstdrimdär, som sockeniniinnen skulle använda iidiu' biskopens länspräst, (it bijna s(cr svd (fuj) holl oc udtum siininu bar konstaterats, att formeln till sitt nrsprung otvivelaktigt var fönkristen, att eden, tagen efter ordalydelsen, varken kunnat gås av kristna män eller, om den av dem gåtts, kunnat mottagas av länsprästen. Däremot hade den luöjliiH'd kiinnat mottaga den av icke-kristna edgärdsmän, d.v.s. nndt'r im långt tidigare period. Man har därfiir siikerligen inlagt en singular betydelse i den gamla plnralformen: att bedja (iiid vara sig ocb sina vittnen nådig. Den märktiga edsformeln låter sig endast med starka tVnbehåll fiirenas med kyrkans riittsåskådning och teologi. \'ad slutligen straf friil len beträffar, ha vi funnit, att den kanoniska riitlens ocb kyrkobalkens straffsatser lågo på helt skilda plan. Västgiitalagens normalstraff var böter, somådiimdes fiir violation, slag, sår ocb hårdrag, stiild, ja, även för dråp. Hiiter ådiimdes även av tinget — i strid emot kanonisk riitt ^ ttörandf kanonisk riitt liiinvisa.s till cc. 5 och 13, X. 5,34, rörande svensk riitt till Öj,'l. Drlla 3 ^ 2 samt (ieijer, .Svea Hikes Hiivder. sid. (i07. Den kanoiuska riittims regel i vårl land, se Drottning Christinas Straltordning den IS Maj 1053, .Sehmedeinan. Stadgar. Fiirordningar, sid. 2t)(). fiir
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=