122 kyrkan såsom helhet. Kyrkan var ägare till jord, som givits genom skötning, sannolikt även till kyrkobyggnad och prästbol. Den ägde 1/3 av hnviidtionde oeh ungefär 1/4 av sädestionde. I allt detta överensstämma VgL 1 och kanonisk rätt. Enligt den senare kunde prästen tvingas bidraga även till kyrkobyggnadens underhäll, om hans inkomster det medgav, men härom säger VgL intet. H; Bönderna (socknen). Sockensamfälligheten byggde (och underhtill?) kyrka; den valde präst. Den hade att betala biskopen för vigningoch visitation, att biita till biskopen för nedfallen klocka, för kyrkovigning, som uteblivit genom att bönderna ej hällil utsatt dag. f()r dräp samt fiir slag och härdrag pä kyrkogården, varvid doek socknen kunde siika sitt äter av den som briit friden. .\llt delta var enligt ^’gL 1. Biitesbestämmelserna maste föras tillbaka till germansk rätt. I fraga om förhållandet mellan sockenkyrkan och universalkyrkan, beträffande äganderätten till sädan kyrklig egendom som inventarier, kapital o.d.. måste vi hänvisa till vad förut sagts. Denna fråga har avgjorts birst i ('..j.c.. oeh någon bestämd standpunkt i dessa fall väga vi ej intaga. Sakriitten i den mening kanonislerna inlagt däri behandlar först kyrkans sju sakrament. Tre av dem. äktenskapet, ordinalionen oeh bikten (boten) beniras alls icke i kyrkobalken. Dopet ersatte i viss grad ätlledningen. Det iir föremål fiir de flesta bestämmelserna i de fall. där det skulle birriittas av lekman, d.v.s. i det s.k. middopet. ^"gL 1 (iverensstämmer hiir, som var alt vänta, med kanonisk rätt och katolsk lära. Blott tvä undanlag kunna påvisas, dels all de enligt dä gällande kanonisk riilt olränkomliga orden: »Juf/ diiper dig» {E(jo baj)tiz() te) icke angivas i \'gL 1, tlels att dopet enligt västgcitarätl men icke enligt kanonisk lag gjordes till villkor, bir att man skulle fä laga arv. Dä fråga var om bröslarv. komVgL I alt här stå i skarp motsättning till »naturrätten», som kanonislerna fattade den. Konfirmationen nämnes både i VgL I och i den kanoniska rätten såsom birbehällen biskopen. Sista snuirjelsen fiirutsaltes givas av sockenprästen, men biskopens primära rätt alt i sitt stift utdela detta sakrament framhålles uttryckligen i kanonisk rätt och erkännes i VgL I för det fall. att biskopen befann sig inom socknen. VgL framhåller här
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=