119 slrida, att l)i.skoi)ens tillsättning stod i uppenbar inotsällning till kanoniska krav, oin inan nii lår gå etter ordalydelsen. Också måste varje fiirsiik till kompromiss genom att t.ex. antyda konungens eller hiindernas eftertiiljande instämmande och samtycke hestiiml avvisas. Stikl t'ör sådana påståenden linnes ej i lagl(‘xlen. Ileträlfande biskopens rent episkopala verksamliet stodo ^’gL 1 Kylla ocli kanonisk riitt varandra ganska nära; även Västgötalagtai respekterade biskopens ensamrätt att viga kyrka, altare, kyrkogård, kors, klockor, kalkar och mässkläder, hans ensamrätt att kontirmera barn. hans primära rätt att meddela sista smörjelsen: KyHa nämner dock endast i ett fall hans jiirisdiktionsrätt; hans ensamriitl att sätta »i bubud». Hisko[)ens främsta inkomstkiilla var enligt kanonisk rätt nieiisd cpisc(>i)(tlis, inkomsten av biskopliga beneficier, icke omnämnd i \'gL 1. ^"arje hcneficium var enligt kanonisk rätt en moralisk Ijuridisk) person. 1 (ivrigt sammanbillo bestämmelserna i VgL 1 om biskopens inkomster i stort sett med kanonisk rätt: biskopens riitt till gengärd vid kyrkovigning och visitation omniimns direkt iiven i kanonisk rätt;- hans rätt till l/d av hnvndtionde och l/4 av (ivrig tionde (iverensstiimmer viil med kanoniska rättsnormer. Hiskojiens riitt till viss penningersättning vid vigning av kyrka, kyrkogård, altare, vid meddelande av sista smiirjelsen torde kunna fiirenas med kanonisk rätt. om man utgår från att här fiireligger en frivillig (iverenskommelse mellan bisko]) och allmoge om en gava. diiremol ickc, om denna rätt skulle sättas såsom ett villkor f(ir den sakrala birrättningen. Biskopens rätt till biitesandel vid violation och prästs iimbetsbrott är en helt annan sak. Den måste jiimfiiras med den riitt till bötesandel. som i rällskipningsfall tillfaller konungen.'* 1 ren strid emot kanonisk rätt står biskopens i Äldre \4islg(')talagen givna skyldighet alt svara b(')nderna. om ock genom ombud. - Den ;t/ll 1220 inå.slo dock tlonoriiis III erinra prästerskajiet i Skara still alt icke Iredska med att j^iva sin biskoj) den gengiird (in procurntionihiis c.rhibcndis), soin honom tillkom. DS I, nr 100, sid. 211. Då vi veta. att miilel i Skeninge inskriinkt giisiningsdagarne från fyra till tre, förefaller del tydligt, all man funnit prokuralionen alltför betungande. •' .Se hiirom I. Nyländer, Das kirehliche Henefiziahvesen, sid. 93.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=