Vll SAMMANFATTNING y[ h;i i,Manskal iMi invfkol vanliif upplaftniiii'. all var iiUlsIa landskapslag och Ull ooh lin'd dess kyrkohalk skulle visa U’iga spår av rräiiiinaiide rail, särskill då kanonisk, och vi ha riinnil del rikligl sålillvida. all inan sällan kunnat jiåvisa direkta (iversiillningar eller nIdrag. leke deslo mindre ha vi innnil, all sjiilva lankegången olla iir geinensain, inålsiitlningen oeh slriivandena all nå inålel desaniina. Del råder inlel tvivel oin all även kyrkohalki'ii i ^"gL 1 i slorl sell återger kanonisk riilt. sådan den då npplallades i Sverige, vilkel redan Sjiigren påvisat. Del är einellerlid svårl all la ell last grejip oin begreppet kanonisk riilt Uir liden I'lire (iregorii Dekrelaler. \'i luidgades därriir Uirst siika la en klar iippraltning om den katolska kyrkans syn på sig sjiilv, sin uppkonisl, sina iippgifler oeh sina 1'ullinakler. W rnnno då. all vi inåsle gå till en inanglald olika, olla långlilrån obestridda källor: Hibeln, de ])seudoa])osloliska skrillerna. kyrkofädernas skrifter, avgiiramh'ii från den lu'liga Stolen, teologiska aiiklorileler. friimsl hland dem »'reologeii'». Thomas ab Acpiino. Isidorus oeh den fiir sin lid grnndliirde Magister Gralianus, vars Dekret Irots sina brister sluderades vid universitet oeh hiigskolor oeh ninylljades av påven sjiilv. Någon gång fanns det lämjiligl all jiimfiira med moderna Uirfallare fcire \hitieanum 11. oeh med (iodex iuris eanoniei. varigenom utveeklingen bättre kom till sin riilt. \i midgades snart giira åtskillnad mellan å ena sidan vad kanonislerna kallade gudomlig riilt oeh naliirrält, där kyrkan blott hade all lyda i avsaknad av både pernudations- oeh dispensräll, å den andra reid kyrklig lag. där kyrkan hade alla riilligheler alt npphiiva. nyslifla. iindra oeh giva dispens. Vi funno, alt kyrkan Uirbehiill sig sjiilv alt diima i alla frågor, som riirde problemen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=