.slniHas nu'd all sällas i r<‘)rl)ucl. hade biskopen lydli^en all lillliiinpa sladgaiuleii i kanonisk rail. 1 del I'ciljande ges därför en frainsHillnini* av vad den kanoniska rätlen hade alt säga oin r()rl)nd. men vi skola därvid iiven anlägga mera allmänna synpnnkler. iiro väl i alhnänhel benägna all i den iildre rällskipningens slral f huvudsakligen se s.k. vindikaliva {luiuticdtioa' \ eller vedergiillnings- ocdi avskräekningsstraff. lui hell annan nppfallning om slraffens nppgill oeh betydelse kan emellertid fiiljas längl tillhaka i lid(‘n, ja, lill l'(")rkrislen lid. Jlär avses straffen säsom fiahällringsmedel. en tanke, som redan framfiirls av Aristoleles, vars äsikl. all straffen iiro all anse säsom läkemedel har iipplagils oeh eilerals hl.a. av Thomas. Samma lankegäng har iipplagils i Dekretet, som därvid åberopar 1 Kor. ö.ä, men till sisl också fasislar. all »exkomnumiceringen är en Inktan, icke någon iilrolDet är icke liill all säga. hiirii stort inflytande på den 2!»!» nmg». viislerliindska riillens utveckling i delta avseende den kanoniska riillen iitihal. men man kan nian iiverdrifl påstå, all det varit av' shirsla betydelse, all fiirhättringsslraffen redan på ett mycket tidigt sladiiim iipplagils i den kanoniska straffrällen. Den kallar f(■^rl):illringsslraffet censiira och som strängast hland dem nämner diMi bannlysningen ((’xcoinmunicdtio) och fiirhudel {interdicliim nh iiu/rcssu Kccivsid’, fornsv. forhuj) ). ••ino (amsiir brukar definieras 295» 'I’liomas, .Siiinina. SiippliMii.. LM. cp. citerar .Xrisloleles 1'tluca (Nii'liomachea): pocniv (iiitcm tncdicinic sunt ocli yttrar .sjiilv i .Summa. I <S c|); jtociKi (jiKV hdhet nitioneiu lucdiciiuv. lin liknande tankegåui^ återlinna vi i Dekretet, c. d7. (L X\I\’. (jn. d. d:ir motiverinijen till nte.slnlninfjen från kyrkan hiimlats från 1 Kor. trudcre liuiiisntodi sutdiuc in interituni c/irnis. ut s/dritiis siduus sit in die Domini nostri lesu C.liristi . . . Disciplinu enini est exeominuniefdio. et non er(tdie(dio, c. 37. C. XX1\'. (jn. 3 in fine. C..j.c. can. 12241 1 samt Retzbach. Da.s Reclil. .sid. 4r>(). .Samma syn- ])nnkler liiivdas i den gamla riillen. Om miinniskan måste straffas, får tlet ej skt‘ i \ redesmod nian skall ske meil li jiilpande hand. non sievientis pleet(dur oniiuo sed medentis. c. 2. D. LXXXVl. viilvilja biillre än slriinghel. cc. 4 och (>. I). XI.fraktan hör tygla miinniskans förmälenhel (duddeid). c. 1, 1). 1\’; t-c. .äl .äl. (',. XXlll. (pi. 4. Thomas. Smnma. 11-11. 43. 7. ad 1. anliigger hiir den. som många mena. helt moderna tankegången, all censnrsiraff icke får \ara så hårt. att hrollslingcn förhärdas och drives till nya hrotl. E.veommuniedtio \ar kyrkans strängaste straff, enligt .\ngnslinus. c. 17. (',. XXn\ (pi. 3. lliirnitiver kiinner den kanoniska rätten hestraffningsålgiirder av förehyggande S Cictirii ./. r. Ericssiui 11. 87.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=