102 ger prästens rätt alt t'ä ersättning men sätter icke denna ersiittning såsom villkor. .V. Vistas biskopen inom socknen, sänder bonde bud till honom oeli beder honom (/ivn honom sista smörjelsen. dd är h(tn ski/UUy (dt (/iva Inynom sista smörjelsen; han md hava en htdv imtrk därför». (KyHa 15. .SLLl Tredje paragrafen i flock 15 fastställde, att biskopen, om han uppehöll sig i socknen (inen eljest icke) och hiidades alt giva en honde sista smtirjelsen, var skyldig att giva honom denna men då också var berättigad att därför erhålla en halv mark. Stadgandet iir nuirkligl och kan förefalla onödigt, emedan delta sakrament kan meddelas av varje vigd präst,necessitate eorjente även av utsocknes och jämväl vid reserverad synd. biskopen kunde icke, allra minst i Skara stift med dess väldiga utsträckning, förutsättas meddela detta sakrament åt alla sjuka, och han var dessutom förhindrad av många änd)elsplikter.‘-^^ Den drygt tilltagna ersättningen biir då närmast ha avsett att förhindra, alt biskopen besvärades i oträngt mål. Mest sannolikt synes vara, att Kyba 15 § 3 åsyftat den diiendes bikt. avhisning nattvard och sista smiirjelse under ('(irutsällning. alt han kunde hära ])å synder, som reserverats fiu' hiskoplig eller påvlig avlösning.-’’’” Även då blir ersiitlningskravet svårförklarligt. Vi ohservera dock. att lagen ej heller hiir satt ersättningen såsom villkor f()r förrättningen. \"gL 1 Kylhi 15 erkänner här sålunda, att biskopen, då han insatte kyrkoherden i ämbetet och gjorde honom 248 ({uie(/uam omnino pncsiimant e.rujere hae de eaiisa. (Kapillet liar ieke l)otecknats mod PD.l '1'tioinas, Summa. Su])plom. 31, 3 c|) samt c. 14, X. .5,40. c. 10. C. XX5’I. qii. 0 samt Thomas. Summa, Supplom. 24. 1 cp. .\uförda canon ocli artikeln tios Tliomas avse i fiirsta liand reeoneiliatio eller t)ikt, tiot. lösande från evenluell haniilysning och avlösning, men härmed följer riitlen att meddela de öiriga sakranienlen. \’ar avlösningen »reserverad» för luigre ])relal. förelåg skyldighet hos den sjuke att så snart det hle\' honom möjligt, viinda sig till den som egentligen hade ahsolulionsrätten. e. 3. 1). X(',\’: Episeo/ii. oeeu/Kdionibus (dias iin/iediti. ad omnes lamjiiidos ire non possunt; Thomas, .Summa. .Su])])lem. 31. 3 se. Thomas citerar hiir icke ifrågai arande canon men har den tydligen i minnet. Om hikl, a\li')sning och nattvard, som böra ha fiiregåll sista smörjelsen. se ovan sid. 00. 248 249
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=