101 1. Gäst (lör hos en bonde; Inge mun en öres värde uv huns kinder oc/i give prästen för grnvpluts oeh en örfng för n(dtvuku. Präst är skyldig (dt givu mdlvurd dt gäst som dt honde. § "J. Dör stuvkuri, dd sk(dl prästen Ivtvu stuv oeh jxise för (jruvpluts'». (KyRa 15. SLL) Den åtskillnad soin Västgiitalagen giir på bonde, fri man, gäst, hjon och stavkarl, saknar motsvarighet i kanonisk riitt. Men dessa stadganden om gäst och stavkarl innehnro intet i princip avvikande från flockens huvudstycke och torde därför kunna lämnas ulan kommentar. Då naltvakan icke ingick i prästens ordinarie ämbetsplikter, torde den ersättning härfiir, som KyBa tillerkänner honom, väl kunna försvaras även enligt kanonisk rätt. Till VgL I KyBa j)r. och §§ 1—2 må till slut anfiiras, att hakgrunden till hesläimnelserna, som stå på gränsen till ett överträdande av den kanoniska rättens fiirhud mot simoni, sannolikt varit, all lionden, som i \’^ästerg()tland införts sent och möjligen molvilligl,-^^ icke helt räckte till för prästens ståndsmässiga uppehälle »i bondelag». Intäkten måste helt enkelt utfyllas, och då tillgrep man de l)estämmel.ser, som KyBa 15 innehåller. Det förtjänar ock anfiiras. att heslämmelserna stodo kvar i Yngre A"ästg()lalagen.‘“^'’’ Såsom något !)roll emot kanonisk rätt, »Guds lag», har man säkerligen icke uppfattat dessa stadganden. troligen snarare som en i hiirjan frivillig (iverenskommelse hiuiderna emellan om en gåva till prästen fiir viss förrättning, och en sådan överenskommelse var fullt försvarlig. Man måste också noga ohservera, alt i ett kapitel av Innocenlius 111, som här måste vara vår huvudkälla, fiirhudet emot betalning gäller denna avgift såsom villkor för graviippning, alltså: ulan föregående betalning.ingen jordfästning. Detta var enligt kanonisk rätt simoni.YgL 1 med- .Se ovan sid. (58. 245 II KyBa 80—38. Avon modern kanonisk räU niedf^iver upptagande av vissa av doinkapillel fastställda avgifter (men ej överskridande av dessa) samt erläggande av portio puroeeiulis {= portio eanoniea i C.C.j.e. eann. 1284 -1287. e. 18, X. 3,28. Abolendu’ eonsuetudinis perversitus upud Montern Pessulunuin {ut dieitur) inolevit, ut deeedentibus non prius permittutiir effodi sepulturn, quum pro term, in qun sepeliendi sunt, certum pretium Eeelesi(v persolvotur. Mundnmus, quntenus cum loei dioeeesunus existus, inhibeas Clericis, ne 24C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=