9(5 1. Ett barn får cj hristnin;/, en nidn cj n(tttiuirtl ellcr xistd ttmorjclscn: år pråsfen iitdii förfall, då år han skijldiy (dt bätd till bi.skopen tre marker aeli tre marker till mål.s- (åjanden». (KyHa 14. Sl.L) Äldre A’aslgolalageii .stadgade bcilesslrair IT)!- präst, som utan giltigt t()rl'all underlät att diipa. att giva man nattvard eller sista suuu'jelsen. varvid hiilessumman Indelades mellan l)isko]H'n oeh målsiiganden. 1 IVirsta hand l)orde detta tjänstefel enligt kanonisk riift talla under biskopens jurisdiktion oeh av honom hestrattas med vanlig eensur. Det fanns visserligen en canon i Dekretet som stadgade avsiitfning hir präst, som i eget omräde eller annans eller eljest varhelst han kunde befinna sig vägrade [nolncrit) eller med hänvisning till vägens liingd eller annan undskyllan undeiiiit att diipa en sjuk. som anbefallts åt honom, oeh denne dog od()j)t.- Ifrågavarande canon brukar tillskrivas Martinus 111. mera käud såsom Marinus 11 (942—94(5). I anglosaxisk lagstiftning finns en nära motsvarighet: där ådömes en präst, som birsummar döfxi en .sjuk man. biifer.-*' Denna lag tillkomtre oeh ett halvt århundrade f(")re Marinus dekret. Det är väl ovisst, om vi fått vår lags f()reskrift från kanonisk rätt, engelska missionärer eller annat håll. Målsägarens rätt till b()fer kan uu'ijligen ha sin IVirklaring i att d(')])t barn hade arvsrätt, odiipt ieke. Även meddelande av nattvärden åt sjuk man kunde ha konsekvenser bir arvsrätten. Målsiigare b()r i båda fallen ha varit den dCxles niirmasfe arvinge. Ilans rätt till Ixiter kunde väl fcirmå honom att atala prästen. 230 "2. Erå.stens förffdl åro: om bi.skofx'n har .sånt hud efter honom oeh han har farit bort förut: det andra om han (liMina iilder'.' Pö deu frågan ger ean. S8 § 3 svar; impnbes. ante plenum septennium. dieitiir infans seii pner nel fxirnuliis et eensetiir non siii eornpo.s. e. ‘22. 1). n' De eonseer. (Jnieuiuine Eresbi/ter . . . eommeiuhdnm sihi infirmiim bajdirare nolnerit. nel {(ro intenlione itineris. nel de (dia (di(jiia e.vens(dione. et .sie sine baidismo moritur. depomdur. I.aw.s. Willired (e:a 6. .VrBa 1.3: »Ligga två niiin .sjuka i saiiima luis. :ir den one den andres arvinge, lever den ene så niyeket liingre efter tlen andre, att han lager natt- \arden (ohs.! ej hinner taga!) då :ir lian hans arvinge». Not 43 i .SLL sid. i)0 vill h:ir hlott se |)rinei|)en. att den som levde hingst skulle iirva den andre. .\v texten synes doek framgå, att icke hlott tidsskillnaden utan det faktiska amanmandet av sakramentet var avgiirande. 2150 2151 232
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=