91 neutnnn pluralis. Del har även visats, att (jiiJ) sasoin neutruin pluralis i de nordiska lornspråken nytljades lör alt beteekna de hedniska gudamakterna, medan (fiij) säsom maskulinum singularis brukades om de kristnas Cnid. Formellt riktigt kan därtor denna edstormel endast (iversätlas: »bedja (imUirnc vara dem oeb deras vittnen nådiga». Därmed måste också anses såsom obestridligt, all 1’ormeln såsom sådan till sitt ursprung var 1'örkristen, sannolikt gemensam tiir alla de nordiska kinderna, samt all den ballil sig kvar hela liden både under oeb eller landskapets övergång till kristendomen.-"' Xu kunde man ju icke förelägga någon kristen man all gå en ed. som innebar en åkallan av de hedniska gudamakterna. »Ibuler det all annars del hedniska (/iij), N. PL.. med krislendomen ersalles av elt f/n/>, M. Sg., så insköt man utan vidare i edsformeln den nya betydelsen av '(lud' men bibeludl formen olViriindrad». Så långl kommenlarerna i SLL. På della sätl bar man alliså kommit fram till en formellt oegenilig men reellt riktu/ översiillning; »bedja (lud vara dem oeb deras villnen nadig». en version som givetvis möter oss i .SLL oeb som iiven bär upplagils. Delta var en företeelse, i sill slag liknande den. som mölle de sjuttio ullolkarne, då de ett kvarts årtusende före kristendomens framtriidande betecknade Jehovö med det grekiska (“firo::. oeb de första kristna, då de upplogo såviil grekiskans (-)ro; som latinets Deus såsom beteckning för de kristnas (lud. 1 alla dessa 1'all fick nämligen en gammal term elt alldeles nytt begreppsinnehall. Ibub* nu vid lideu ir)!- ^’gL 1 :s u})pteckuiug det nya begreppsinnebalbd verkligen slagit igenom i folkmedvetandel. så är därom ingenting annat att siiga. iin att det skett miirkligt fort.20S oeb 207 Iliir .seglival en rolii'iti.s forirn'l kan liålla sig kvar lia vi ett gi)ll exemi>ei l)å i KHI.l. 'filta 1. Då demia trycktes, fei)ili)n år efter Uppsala iniile. fiek iteii medellitla edsforinelii slå kvar: ».S'aui bidhir idk iiiik (liidli hicl/xi ! och the lichjutlomo iok oholdcry:. Uden skulle alliså gås meil hand ]>å någon relik, men handiMi hölls faktiskl ibland på lagboken. (1. f'riesson. Vadslena Tiinke hiieker sid. l.\ oeb lift. —Den kanoniska riillens vanliga edsfornud \formido jiirotncnti) synes ba varit: ».S(f mc Dciis odiiiDct. ct lucc soneto Evangelio''. c. 4, X. Pliiralforinen Wozstcnis från 1208 möter t>ss iiniui 1417 i .S. Nicolaus av Uink<")|)ing kauonisalions])rocess, T. Lundens utgåva sid. 102. 111 m.fl.. om-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=