323 spelade argunientet alt strairet också borde vara ett medel att förbättra den brottslige en stor roll. Och .själva förordningen innebar i flera hänseenden mycket betydande humanitära framsteg. Så uppfattade redan samtiden den, och A. S. Orsted betecknade år 1809 förordningen som »dette skonne Pha?nomen af lliimanitel och Visdom i vor Slraffelovgivning'>.'‘^ Denna parallellilel mellan 178()-talets straffrättsliga idéutveckling i Sverige och i Danmark —de humanitära motivens och förhättringstankens ökade betydelse hur upplysningsriirelsens straffrättsliga reformideologi under delta årtionde htirjade vändas från rationalism till humanitet. illustrerar på ett slående siil t 0rsled vittnnr om (Jorgensen, a.a. s. 89) att då förordningen iitkoin l)lev den »optaget med del mest levende itifald som en a?del Frngt af <len menneskekaerlige Strafferets Griindsivlninger, der paa den Tid l)egyndte al l)ane sig Vejen fra de filosoferendes .Skrifter lit adskillige af de enropa?iske Staters kriminelle Love».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=