319 niedfart föra henne på den tanke, af t hon är mor, att komma tvenne, både henne och barn, till undsättning, då den häst beh()ves, att upprätta ifrån ett begånget fel, men ej st<")rla henne för hela dess livstid uti olycka och niid, eller uti en förtvivlan, som slutas med förspillning av tvenne liv, det ena oskyldigt, det andra brottsligt. Inrättningar för barnens underhåll och uppfostran, som tillika blivit påtänkta, hava redan visat sin verkan där de kommit i gång. Att få dem mera allmänna, därtill fordras tid och penningefillgångar. Oin ett enda liv blivit frälst, bevisar det nyttan, huru mycket mera, om många blivit frälsta? Längre är icke möjligt att komma. Världen blir alltid värld, där det onda ofta kan fiirekommas, aldrig utrotas, och vartill vore eljest lag nödig? Kn ftirfattning, som iippå sådana grunder är byggd, tål ingen ändring, även så litet som dessa kunna motsägas. De till riksens ständer (iverlämnade handlingar innehålla ännu mera skäl, som hos Kungl. Maj;t förekommit vid granskningen av detta ("muna ärende, och har Kungl. Maj:t därmed gjort hos sin och alla konungars domare redo för sitt uppsåt. Vad sagt är, gör tillfyllest prästeståndet till åtlydnad och efterrättelse.»'^® Genomatt enhälligt ställa sig bakom barnamordscirkidäret hade rådet fasthållit vid den ståndpunkt det tog, då det avgav sitt utlåtande över lagkommissionens betänkande av år 1777. nungen och rådet hade tillsammans år 1778 radikalt brutit med de på pidjlicitet och diskriminering byggda avskräckningsmetoder, varmed lägersmåksbroften dittills bekämpats. Nu framträdde rådet in corpore vid konungens sida till försvar för de nya principerna i barnamordscirkulärof. Rådets enhälliga st(')d var säkerligen av stor betydelse f()r alt Gustav i sin känsliga politiska situation vågade i så kategorisk form avvisa prästeståndets krav på en återgång till tidigare metoder. Både konung och råd hade genom svaret till priisfeståndet bundit sig för ett bevarande av de nya principerna fö)r lägerskvinnornas och de ulomäktenskapliga barnens behandling. Därmed hade de humanitärt inspirerade reformtankar, som satte sin prägel på barnamordscirkidäret och kommit till så starka uttryck i konungens svar jiå prästerskapets besvär, definitivt .■)8 '[’ryckt lu)s Modcc, Kl. s. 407 11'. .Sc ovan s. 220 ff. 30 Ko-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=