RB 10

317 meddela konungen alt samtliga lilivit hörda.Gustav gav då sill bifall till rådets förslag alt prästerskapet skulle meddelas att varken iindring eller förklaring av författningen i fråga vore erforderlig. Uppdrag att författa konungens svar gavs till von Hermansson; hans skriftliga avlålande hade ju också vunnit juslilierevisionens bifall. Slutgiltigt avgjordes ärendet på Drottningholm den 4 okloher.'^*’ då von Hermansson föredrog ett fiirslag till resolution. »Som detta projekt alldeles instämde med Kimgl. Majtts nådiga välbehag» gavs befallning om dess expedition. ^’on Hermanssons yttrande i justitierevisionen, somlåg till grund för hans utkast till konungens svar ])å iirästerskapets besvär, är ett ur idéhistorisk synpunkt myckel belysande dokument. 1 det framträder en varm medkänsla med de kvinnor, som i sin fiirtvivlade situation hegingo barnamord. För von Hermansson gällde det först och främst att riidda människoliv genom alt hjälpa liigerskvinnorna.^” Han kunde hiir stödja sig på justitierevisionens enhälliga ställningstagande den 7 augusti, där denna tanke hade tillmätts avgiirande betydelse. Von Hermansson anbirde inledningsvis att »om barnamord kunde igenom hårdare straff i Kinskaläge förekommas, eller prästeståndet uppgivit utviigar till bägges fiirekommande, så vore allt hulpit. Religionen, sedernas förbättring, statens bästa, ja själva miinskligheten talte fiir . . . oskyldiga livs riiddning, som vid deras inträde i världen finna för sig diiden, där de borde finna sitt fiirsla hägn och fiirsvar. Men inga sådana upplysningar äro givna, och varifrån skulle de hämtas?» 1 fortsättningen inskärpte han den stora betydelsen av en god uppfostran och - - icke utan en udd mot prästerskapet —vikten av att »en lärare . . . lever .som han lärer». Härefter gav han en bild av lägerskvinnans svåra ställning. »Icke är barnets framfödande ett fel. utan liisaktigheten, som föregått. Uti en ordning har det birra, men oek den senare blivit straffad. Det är icke nog, att ett havande tillståndhar med sig sina egna plågor. De ökas med en birestående skymf hårdare iin själva förseelsen och med förliigeidiet om barnets heder, som alltid är förknippad med för35 .I.H. prol. 178G s. 407 f. och 453 f. Ibid. s. 558. 3' .I.R. prot. 1786 s. 376 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=