310 och ensam bliva bunden till den kostnad, som fordras till barnets föda, men kvinnan från allt deltagande däruti vara befriad, samt alt lagen också må så lämpas, att utväg till barnafäders överlygande må bliva för den lägrade lättad, så att då bindande omsländigheter, dem han själv ljusligen icke förmår vederlägga, besvära honom, han icke må tillåtas alt värja sig med ed». Slutligen avvisade Ferner propositionens förslag om avskaffande av dödsstraffet vid barnamord. Oisakerna till detta brott vore alt söka i de omständigheter, i vilka barnamörderskan befunnit sig i det ögonblick hon beginge gärningen. En del av dessa kvinnor föreställde sig de ekonomiska svårigheterna att uppföda barnen och önskade undandraga dessa ett oblitt öde. Andra fruktade att bli mindre aktade och mindre eftersökta av männen om de hade barn. Den tredje kategorien mördade med beråt t mod och av arghel. De två första slagen av brott, ansåg Ferner, skulle knappast finnas om ingående av ordentliga äktenskap underlättades. Den tredje sorlen borde straffas hårt. gärna enligt propositionen med ett hårdare straff än döden. Icke förty avvisade han förslaget om dödsstraffets avskaffande, ty genom den föreslagna kombinationen av frihets- och kroppsstraff skulle nja bördor läggas på den redan betungade staten. Nya anstalter med talrik personal skulle behö)vas. Dessutom förelåg risk för självmord genom den årliga upprepningen av kroppsstraffet. Sådana fångars arbete vore för övrigt till ringa båtnad för staten. Som synes var detta Ferners ståndpunktslagande i hög grad självständigt och präglades mera av praktiska än ideologiska överväganden. Ferners sammanfattande yrkande var alt omhans tankar skidle finnas grundade, förväntade han sig alt utskottet skulle meddela dem till plena, som sedan i händelse av bifall kunde anhålla hos Kungl. Maj:t om upphävande av den förordning, som vid sista riksmötet hade blivit stadgad. Ferner syftade här på barnamordscirkuläret, som han felaktigt föreställde sig ha antagits vid riksdagen 1778—1779. Så långt som att följa delta yrkande vågade utskottsmajorileten dock icke gå.-- Väl avstyrkte man i kategoriska ordalag förslaget " HA. R 9.^8 nr 16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=